Just nu känns det som att jag frusit fast. Jag kommer ingen vart. Jag är på onsdagens plugg och idag är det lördag. Dagarna bara trillar på och jag behöver trycka på paus och komma ikapp. Det drar ner mig. Huvudvärken ger mig humörsvängningar som heter duga och jag blir extra påverkad känslomässigt. Tar åt mig av allting. Känner mig utanför, eller tror att jag har gjort något som gör att alla tycker jag är dum i huvudet och får ångest och blir obekväm. Paranoid något, och när regnet börjar ösa ner i samma sekund som jag kör hem, då känns det som att jajamen, det är utför, gud hatar mig. Och jag är ju fantastiskt bra på att tackla detta. Jag shoppar. Jesus vad jag har shoppat.. Jag vill nästan inte tänka på det. Brutalt. Jag älskar kläder. Ytligheten själv. Jag tror, eller hoppas iaf, att allting löser sig, även tröstshoppandet (då övergår det till bara shoppande) så fort jag fått ledigt, känns att det var ett tag sedan jag hade en helt ledig dag…
Min blåa jacka är en av de nya godbitarna.
