Ligger och mår skit. Kunde inte sova inatt och hade den där olustiga känslan jag får när det går utför. Fick stänga av allting, jag har ju annars alltid film på och lite ljus i hallen, allt ljus skar verkligen i huvudet och illamåendet ökades. Tog tablett och lyckades somna typ 6. 2 h sömn och nu har jag kräkts 2 gånger, det tjuter/brusar i höger öra och bakhuvudet är döden. Kan inte titta på något, men gör jag inget känns det värre så plågar mig med telefonen. Tagit mot huvudet och illamåendet så förhoppningsvis börjar det avta snart, då kommer istället enorm trötthet och jag kan sova bort det vilket i detta läget är lyx. Så jävla jobbigt. Hade sett fram emot mitt dagpass och faktiskt träffa folk på mitt pass hehe och jag trodde jag skulle vakna okej då jag tog tablett mot det inatt men icke :(. Trött på att kroppen failar mig när jag slappnar av :(. Mitt jobb måste tycka jag är en pain in the ass när det blir såhär :(. Får så dåligt samvete, vill vara pålitbar :(. Börjar känna mig lite tröttare nu åtminstone (tagit en kvart att skriva detta hehe). Snart så….. jag tröstar mig med att jag känner igen allt och att jag kommer må okej framåt kvällen, trött men mer okej och sedan kommer det oftast dröja ett par veckor innan det kommer känningar igen, lycka! Hur sjukt är det dock inte att man vet händelseförloppet innan det hänt? Då har man roat sig med detta någon gång för mycket.
Fick mig iaf en härlig stund igår med fin vän <3
