Hur kommer det sig att jag alltid finner mig själv påverkad av vin på en cykel när jag väl cyklar? Är det så illa att jag bara cyklar när lilla blå inte får bära mig? (Lilla blå är min kära Suzuki splash för er som inte vet). Jag tror att det är så. Men trevligt är det! Jag hade glömt hur det är att susa fram på en några nummer för stor cykel och påverkad på det, en helt fruktansvärt fantastisk känsla. Kallt men varmt på samma gång och med sommarmusik i ena örat (den andra hörluren trillade ur) det kändes som att flyga fram. Sommaren fanns dock också i det andra örat. Naturen gör ju sitt. Nu sitter jag här med min kära veckorevyn som faktiskt var anledningen till att jag befann mig på en cykel från början. Min man är på bio med sin homie och jag är tragiskt nog fördömd till pluggnerdarnas värd. Men jag trivs, jag behöver bara smaka lite på en normal tjejvärd (för shoppingen jag gjort räknas inte som en tjejgrej, det är ren överlevnad) så nu sitter jag här. Nöjd, med en tjejtidning och ett tjejigt glas vin. Skål.
Hahaha klockrent!! Åååh vill ha sommar nu!!