Då var jag 23. Allt har gått utför sen dess. Födelsedagen blev ja, tårfylld och jag var skitful hela kvällen. Dessutom vaknade upp med världens finne (det händer aldrig mig annars) och klänningen jag valde gick sönder så fick ha på mig en sooo last year dress… kedjan bara hoppade av den jag hade köpt (har aldrig hänt) och som toppen på allt ställde i princip alla in. Men, jag hade några av de som betyder mest hos mig och med tanke på att de lyckades få ut en nylipad mig ens ur lägenheten säger något om dem. Superkvinnor hela högen. Jaja, sen dess har jag mått skit, misslyckats med matten, hittad en tröja som jag köpte och var så nöööjd med, fick sedan reda på att den tyvärr var fellagrad och ordern blev annullerad, rivit sönder halva matteboken i frustration över att jag inte fattar och gått in i en koma. Känner mig något så fruktansvärt misslyckad och less på allt. Så hej och välkommen till 23. Worst time of my life. Har någon en fix för detta?
Sista bilden som 22. Ta mig tillbaka.
