Usch, kört in mig själv i väggen. Jag hatar att jag är så gammal och att livet blev som det blev. Det var meningen att det skulle vara Epic och att det skulle bli härligt och vad jag ville det skulle bli. Istället står jag här i en situation där ingen förstår mig och frustrationen slår klackarna i taket till uptown funk. Hur jag än gör drar jag nitlott. Pluggar jag inte, då har jag ingen framtid. Pluggar jag behöver jag vara fattig i 3 år och sen är jag gammal. Så hur jag än gör är det en stor fet nit. Varför gud? Varför är du en sån hatfull människa som ger mig, bortskämd svensk, alla möjligheter i världen som blir till noll möjligheter då allt drog ut som in i tidsmässigt? Att ha en plan för när man blivit född och vad man skulle gjort med sitt liv är faktiskt inte för mycket att be om. Och varför är det så få år mellan 20 och 30? lägg till en 5 år på den åldern och vi snackar en möjlighet. Jag blir galen. Jag kommer vara ett tomt gammalt skal när jag är 30. Vad gör man med sitt liv? Det kan ju inte enbart vara jag med denna frustrationen, dela med dig, ge mig en uppenbarelse.
