Ibland känner jag att jobbet tar alldeles för mycket tid. Och funderar på om jag får ut något av det lika mycket de får ut av mig. Men livet går väl ut på att jobba, eller?
Det är ju så vi kan leva som pensinärer sedan, om vi visserligen inte vinner en stor summa på lotto, har snuskigt rika föräldrar eller träffar någon som vill försörja en på heltid. Men alla har inte de förutsättningarna och då måste vi jobba för att kunna bli gamla.
Har blivit mycket bättre på att prioritera, men känner ändå att tiden inte räcker till. Hur tänker ni? Är jobbet no.1 eller väljer ni att fokusera på familj och vänner.
Efter jag träffade min nuvarande pojkvän så har jag tänkt om. Jag gör ett bättre jobb och är en bättre flickvän om jag väljer att inte sitta på jobbet för länge eller jobba hemifrån för mycket.
Det är underligt att om hur mycket vi jobbar säger hur vi har det privat. Det är åtminstone min åsikt. Under min tid med en pojkvän som inte riktigt förstod hur man behandlar tjejer och under min tid som singel, så hade jag intget emot att jobba minst 10 timmar/dygn. Det var min fristad, min tid där jag kunde fokusera på allt annat än mitt liv. Jag kunde försvinna i en värld av uppskattning och utmaningar som löstes av min jobroll i livet. Inget personligt eller känsliga situationer där jag var tvungen att se till mig själv. Jag kunde bara vara i en värld som var uppbygd av någon annan. Där det fanns riktlinjer och vägar att följa. Behövde inte tänka på vilken väg jag personligen skulle ta i livet.
Vissa kanske reagerar och säger; ”men jag har inget val jag måste jobba. Jag har så mycket att göra”. Det kan till viss del vara sant. Men jag också intalat mig det. Att jag måste jobba över, jag måste få detta klart. Det var så under en lång tid. Tills den dagen jag valde mig själv, valde mitt liv. Det handlar mycket om prioritering i jobbet, att ha en dalog med sin chef, påvisa att det är en ohållbar situation. Vissa saker gör vi i jobbet som vi inte måste. Behöver alla rapporter skickas ut? Behöver alla möten finnas?
Jag bara skriver på. KAn låta som jag blivit nyfrälst eller något. Men så är det inte. Kan faktiskt rent av kallas: SUNT FÖRNUFT 🙂 Jag förstår att situationen är olika för alla, men tänk på:
Glöm INTE dig själv i livet. Välj ditt liv. Du får fler som delar din resa om du visar vart det är bäst att gå. Om du väljer lycka så kommer stigen du går på förvandlas till en bred väg där fler kommer följa dig.