Just nu så är mitt liv bara så där…FANTASTISKT!
Ibland måste man stanna till för att känna av hur det är. Jag gjorde det idag och det var helt underbart. Det är ju bara så fantstiskt när man kan titta på sin pojkvän efter ett år och känna all den kärlek som bara växer starkare för varje dag. När jag känner att han verkligen gör allt han kan för mig och vill att jag skall vara lycklig. Jag blir så glad av att känna det.
Jag har levt under ca 6 år med en person som misshandlade mig fysiskt och psykist. Inget jag egentligen vill tänkta på, men det är en del av mig. En ganska stor del faktiskt. Jag har än idag väldigt svårt att lita på någon, att känna att kärlek jag får är äkta. Det tar tid att hela de sår man får. De ytliga såren de läker kanska fort. Men de sår du får i själen tar längre tid.
Det har tagit många timmar med psykologer och KBT terapeuter att komma fram till hur jag bäst omvandlar de negativa tankarna till något postivt.
Jag har svårt att höra personer bråka, se på filmer med kvinnovåld. Svårt att tro att någon vill mig bara gott. Men jag har kommit en lång bit på väg och det är så underbart när någon tittar på en och man ser kärlek.
Jag kommer än idag inte ihåg var jag fick kraften ifrån att en dag bara lämna det destruktiva livet för ett liv med mig själv till en början. Det behöver man, leva själv, hitta tillbaka till den person man en gång var. Den person som ens familj och ens vänner en gång känner.
Jag kommer så väl ihåg när jag läste artiklar (innan jag träffade mitt ex) personer som levde i förhållande med misshandel, min tanke var, men det är väl bara att gå därifrån. MEN det är inte så lätt. Det går inte! Jag tänkte alltid att jag måste gjort något att förtjäna detta, att han älskade mig även om han slog mig. För han var ju så ångerfull efteråt.
Problemet med dessa personer som tar till våld är att de är väldigt manpulativa och vet hur det skall göra.De vet hur de skall bryta ner en tjej. Det tråkiga är att det förmodligen haft en sådan uppväxt, de vet inget annat.
Jag säger inte att personer inte kan ändras, men det krävs väldigt mycket. Jag har hört att den person jag levde med idag har tillbringat mycket tid att jobba med sig själv och är på god väg, PÅ RÄTT VÄG. Och jag är på något konstigt sätt glad för det. Han var innerst inne ett sårat barn som växt upp med en dålig pappa. Alla förtjänar en andra chans.
Jag hade sådan tur att jag hade vänner (som fortfarande fanns kvar) som ställde krav till slut. De orkade inte med det liv jag levde, jag tog väldigt myckt energi från dem. De ställde kravet, han eller oss. Och det får en att tänka till. Även om det inte alltid är så lätt. Så finns det alltid någon där för en.
Så glöm inte bort era vänner. Det är alltid de som finns kvar.
Vi sade alltid när vi var yngre: ”pojkvänner kommer och går men vänner de består”. Så ta hand om de personer som är dig nära. Du vet aldrig när de behövs.