Sjävklart kommer det ett gäng människor till oss för att vårt är så pass stort att det passar för allt. Just nu tycker jag att hela dagen har gått åt skogen. Varför ? Hm… jo dagen började bra, vaknade tidigt och åt en rejäl frukost. Ätit lagom mycket och tränat mycket samt haft en bra avstånd mellan människorna i skolan som jag vill ha det…mycket space. OK!
Det var iallfall avklarat MEN nu gick det åt pipan för jag orkar inte med människor överhuvudtaget och jag kom på just idag att mamma bjöd hit över 10 personer för att en säljare ska snacka om sina plast produkter utanför mitt rum. Inte OK! Ska hålla mig isolerad resten av dagen i mitt rum, dock värmer jag kyckling soppan i mikron och jag måste lämna rummet ändå…*suck* jag får göra det när ingen ser mig…
Plus att den här jävla inkompetenta tjocka äckliga flugan surrar över mitt huvud och…det ösar mer människor in i vårt hus…
I skolan hade vi en engelska lektion baserad på dikter och poesi. Vi fick skriva våra egna poesier eller dikter på cirka 20 minuter. Detta är resultatet;
The Raspberry Dream
Raspberry is nostalgic
Remembering the time when it was magic
Rising before the sun
Ruin the fields for fun
Reaching for the prettiest berry only I found
Rasping my knees on the ground
Right after my sudden fall
Raging sadness because I was not tall
Reached my cousin´s hand out
Relying on him with no doubt
Rise up crybaby, here is your precious berry
Raspberry is nostalgic
Rasped knees that glowed by the sun
Remembering the blood, though I was not shot by a gun
Reaching back at the summer of 1996
Rubbed off the dirt of the wound to be fixed
Really felt like it was the worlds end
Rambled nonsense, but he was still my friend
Released my sorrow
Reliable cousin I followed
Rashest feelings of the heart
Running over the memory of this art
Remembering the rasp, for reaching that berry. It is nostalgic…My Raspberry.
