Vadå Oslo, va med vem… Vem är Jeanine? Nej jag hittade henne inte på vägen hit.. Ja vänner och familj eftersom allt har gått så himla fort och jag inte riktigt hunnit informera alla om att jag hamnat i Oslo helt plötsligt och med vem så tänkte jag presentera vännen min som tog mig hit. Eftersom vi möttes när jag jobbade inom event så är det inte riktigt någon av er från mitt ”vanliga liv” som jag hunnit presentera henne för. Så det blir en liten story om hur jag mötte Jeanine Andersson..
Det var någon gång en dag i mitten på April det hela började. Jag jobbade min första vecka inom event med Team Blå på 3 Action. Triffah Nadani var personen som jag fick börja jobba med, haha vilken tokig men underbar start på jobbet! Triffah lärde mig allt om jobbet men även allt på sidan om som de skulle komma att innehålla. Vilket fall som helst det var där hon kom den ganska impulsiva idén (dom som hon är så himla bra på). – Vi åker ner till linköping och träffar två andra från teamet. Ja! varför inte tänkte jag, så vi körde. Det tog en stund eftersom vi jobbade en bra bit därifrån men väl där nere träffade vi Tobias och Jeanine. En händelserik och lång natt blev det iallafall och sedan somnade vi alla fyra i samma säng på Linköping hotellet. Jag minns att min sista tanke när jag låg och trängdes med de andra i samma säng var att, är det så här det här jobbet kommer att se ut… och jaaa värre skulle det komma att bli. Nästa tillfälle jag skulle få möta Jeanine var på sale academy i Stocholm någon gång i början av Maj. Vi blev uppdelade i teamet och fick dela rum under helgen. Av en slump eller ren tur kanske? Så hamnade jag och Jeanine i samma rum. Vi hade ju inte pratat jätte mycket med varandra sen Linköping händelsen men det var där och då vi klickade direkt. Första kvällen gick som den gick och båda märkte att vi tänkte på samma sätt och vi upptäckte även snart att vi även fungerade likadant, det kunde ju bara sluta på ett sätt…. Två fullspäckade nätter och desto mindre sömn blev resultatet av vår sale academy, lyckat som alltid såklart…Veckor gick för oss båda på 3, men vi fick aldrig riktigt tillfälle att få chansen att jobba ihop, men ringde vi inte varandra med fula videosamtal så kom det alltid något flummigt videoklipp elller ett peppande sms/mms. I juni skulle vi iallafall få vår första och enda vecka att jobba ihop. Vi fick en hel vecka med Stockholm locations, det hela blev ju bara bättre och bättre. Dagarna gick och vi hade otroligt kul ihop och levde bara livet i Stockholm. Vi trillade in kl 05 på hotellet nästan varje morgon men släpade ändå upp oss i tid till nästa dag. Vi lyckades vara överallt och göra allt och det var lätt den roligaste och händelserikaste veckan under alla mina dagar under mina 5 månader inom event. I mitten av våran vecka kom iallafall dagarna då vi stod i skärholmen och jobbade det var då hon kom och berättade att hon skulle sluta helt på 3, Jag trodde inte jag kunde reagera och bli så ledsen mot en människa som jag knappt känt i 2 månader. Förstå då hur starkt intryck hon hade lyckats gjort på mig. Vi jobbade iallafall veckan ut ihop sen kom hennes sista dag då jag skulle köra henne till T-centralen. Vi kramades länge och sen började Jeanine gråta och då började ju jag med såklart. Det var ett jobbigt och långt farväl och vi lovade varandra att trots att vi bodde på varsin sida av landet då Jeanine är från Falkenberg så var det en självklarhet att vi skulle ses igen under min ledighet jag skulle komma att ha. Jag jobbade någon vecka eller två sedan dröjde det inte länge tills jag satt på tåget på väg till Falkenberg hem till henne. Väl där visade hon mig hennes stad och sedan tog vi en natt i Göteborg vilket blev en galen repris på Stockholms veckan, om inte bättre! Jag kan fortsätta hur länge som helst men nu sitter vi iallafall här, fem månader senare och har hamnat i Oslo tillsammans. Ganska otippat men ändå inte egentligen. Är det någon jag vet att jag alltid kommer hålla kontakten med och alltid kan lita på till 100% så är det Jeanine. Då är det ganska självklart att är det någon jag ska uppleva och göra det här med så är det ju med henne…. och resan har bara börjat…