Man måste kunna gå vidare och strycka streck över de gamla.
Inte glömma men kunna förlåta varandra, inse sina fel och kanske kunna börja om på nytt.
Jag började den här resan med Jeanine. Hade jag kunnat spola tillbaka tiden och ändrat på allt som förstörde så hade jag gjort det.
Vi har varit ledsna, arga och besvikna på varandra i över sex månader. Men nånstans i allt de tråkiga så vet jag att har man en tillräckligt stark vänskap till varandra så kommer man tillslut hitta tillbaka. Den vänskapen jag känner för Jeanine är otrloligt stark, hon var mer än en vän hon var min familj här i Oslo
De har aldrig kommit såndana här inlägg i den här ”bloggen” och kommer inte göra det igen. Men jag är så fruktansvärt glad för att jag har fått tillbaka kontakten med henne så jag var tvungen. Går ni tillbaka i bloggen så finns hon med i nästintill varenda inlägg och fler hoppas jag att det blir.
