Jag förstår inte riktigt grejen med att inte kunna sova, har helt vänt på dygnet den senaste tiden. Förut kunde jag däcka av i soffan vid 8 på kvällen men nu finns det typ inget stopp på mig, nog att jag somnat några gånger i soffan men då jag, eller ja, Christoffer styrt in mig i sovrummet så har jag piggnat till och då tar det ett tag att somna om igen – sjukt frustrerande och jag vill inte behöva börja ta mina sömntabletter igen nu då jag äntligen lyckats bli kvitt dom och kunnat sova normalt igen.
Sitter för tillfället och lyssnar musik och ser tv, barnen sover sedan flera timmar tillbaka och karln är ute och svänger sina lurviga med några gamla bekanta – kul! Jag tror faktiskt att behöver det, han behöver få komma ut mer än vad han gör, och speciellt med folk han umgick med förut – i viss mån då, då en hel del av dom han umgick med var riktiga rötägg, men det finns nog en hel del ”normalt” folk eller vad man ska kalla dom, haha. Han umgås inte sådär supermycket med någon här och jag får dåligt samvete över det faktiskt, så han behöver få känna att folk faktiskt vill vara med honom, att dom saknat honom osvosv. Faaast, haha, hade varit skönt å ha han hemma också till viss del, med tanke på att det ofta är tjaffs och sådär men då det är bra så är det så jävulusens bra!
Börjar ha lite panik över att Leon faktiskt blir 5 år om en månad – 2 dagar, hah. Sitter och försöker komma på vad jag behöver handla nu då cashen rullar in och jag insåg att jag måste handla huuur mycket som helst. Det ska införskaffas massvis med marsipan så jag kan göra hans spindelmannentårta, och en sjötårta med nån groda på näckrosblad osv – hur det nu ska gå med mitt tålamod. Känner på mig att jag kommer bli less nå gud förbannat, kasta saker omkring mig och säga flera gånger att jag ger fan i det, att det inte bli någon j*vla tårta haha. Sen kommer Christoffer försöka fixa det och då kommer jag flippa för att han gör fel och då gör jag det själv likt förbannat åsso blir det till en ond spiral haha. Har något roligt att se fram emot känner jag!
Bortsett från det måste det bestämmas datum för kalas, bjudas barn, hyra lokal och en jäkla massa. Känns som om jag försöker styra upp ett jäkla 18års kalas, haha eller fest snarare. For gods sake, han fyller 5 och det behöver inte vara så märkvärdigt – barnen kommer inte bry sig direkt!
Förstår inte vart tiden tagit vägen, tycker det var bara några dagar sedan han var en nykläckt klump på 3975g, och ynka 52cm lång.. Dock känns det ju inte som att jag är 15 fortfarande som jag var då jag fick honom men haha. Nu har han blivit så himla stor, tycker inte alls om att mysa med mig lika mycket som förut och nåde gudarna om man gör något pinsamt – då skäms han och tycker att man är knäpp och ska sluta, haha. Hur ska detta sluta? Hur mycket ska han skämmas då han är 16 om han skäms redan nu?! Min storkille! <3
Näe, om man kanske skulle ha borstat gaddarna, krypt ner i soffan igen och sett mera tv! hah.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina