Har varit otursföljd idag känns det som… bla, har Levina klippt sönder ett av mina duntäcken och max fem minuter efter det brakar min säng sönder. Det händer bara inte, men naturligtvis ska det slå in såhär i slutet av månaden då man inte har så mycket pengar, eller i mitt lag, inga pengar alls… Sugit värre men kikade runt lite på olika hemsidor och klickade faktiskt hem en ny säng, yaaay! Den borde komma inom 2-3 arbetsdagar och jag är sjukt taggad, kommer sova som en gud.
Förutom att klicka hem en säng har vi stått och gluttat i vardagsrumsfönstret nu ikväll, då det rushade in tre stycken brandbilar, tre ambulanser och en polisbil in på gården till huset bakom vårat. Brann tydligen men kan inte ha brunnit sådär supermycket eftersom man inte märkte någonting, det luktade knappt ute eller något sånt heller – dom fick det väl under kontroll rätt fort, var säkert någon brand i trapphuset. Skulle det vara så börjar jag bli nojig att det hänger ihop med det som hände på tomtebo i min systers hus för inte så länge sedan, det brann i trapphuset där också – någon som tänt på nått där. Får väl hålla tummarna på att det bara är likadana händelser och att det inte finns något samband mellan dem. Sen behöver det ju iochförsig inte ens vara så att det var brand i trapphuset här på Ålidhem, kan ju likagärna ha varit i någon lägenhet eller något. Får väl se om det kommer ut någonting på vk eller inte.
Annars händer inte så supermycket här hemma, barnen sover sen någon timme tillbaka och jag är rätt trött men ändå inte, ont i huvudet och mycket tankar som snurrar omkring. Borde försöka sova med tanke på att jag ska upp på skolan imorgon och skriva nå papper men innan det ska jag faktiskt på arbetsintervju, så varsågod och håll tummarna för mig! haha. Har ju fortfarande ett jobb på Attendo också, men har tagit ett break därifrån då jag bokstavligen kräks, det står mig över huvudet och jag vet inte hur jag ska hantera det… men hursomhaver, det löser sig förhoppningsvis, ska väl behöva ta i med hårdhandskarna och höja rösten för att få vad jag faktiskt var lovad där då jag fick jobbet. Nog om det, skallebanken beror nog på att min karl surar över det minsta lilla jag säger och fortfarande över vad han sagt till och om mig då han var ute i fredags… Too much to handle right now måste jag nog säga, känner mig helt slutkörd och just nu bor jag nog i en femtio-sextioårings kropp tror jag – om det är så de äldre känner sig, som jag känner mig just nu, så vill jag aldrig bli gammal!
Nu ska jag ta och spela lite bingo på facebook, HAHA I know, tantvarning så det bara sjunger om det – men bor ju somsagt i en äldres kropp just nu så då borde bingon vara okej!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina