Har nästan alldeles precis vaknat, skallen gör ont, magen kurrar som ett jävla vilddjur, ungarna är små monster och solljuset ute gör att mina torra, flagnande ögonlock svider uta ba faaan. Jag borde verkligen ta mig ner på vårdcentralen för att kolla upp dom, de blir alltid såhär så fort våren är påväg, eller att liiite gräs tittat fram på backen. Sedan håller det i sig tills det blir höst, frost ute och sådära. Är lur på att jag är allergisk mot gräs men håller tammetusan tummarna så jäkla hårt att dom nästan trillar av på att det inte är det – hur kul skulle det vara?!
”Hej! Sabina heter jag och jag är allergisk mot gräs. Det är därför det ser ut som att jag sminkat mig med knallorange ögonskugga, det har jag inte, jag är bara otroligt torr och då ser det ut så efter jag smöjt in dom. Gräsallergin är också anledningen till att jag snorar som en idiot, och nyser nonstop. Jag är inte dygnet runt förkyld och kommer inte smitta er med någon jäkla dödssjukdom. Det är också anledningen till att jag inte ligger och rullar runt i gräset som ni kanske gör!”
Jag är jäkligt less och bitter på allt just nu känner jag, och det tror jag att folk runtomkring mig också känner av. Jag är inte riktigt hundra på vad det är men jag antar att sviterna från då Christoffer var ut hänger sig kvar, jag brukar ju somsagt inte vara den som bryr sig och jag vet helt ärligt inte varför jag gör det nu heller – vill han hellre vara henne så får han väl vara det. Men jag kan tycka att han inte bör välja mig då och sedan då vi ligger i sovrummet och ba mår, kallar mig för hennes smeknamn – DET är inte riktigt okej, eftersom det, enligt mig – pekar på att han har henne i tankarna och inte mig.
Jag har ingenting emot denhär tjejen, jag känner henne inte, har aldrig träffat henne – ingenting, så just därför skapar jag inte migsjälv en egen bild utav henne. Jag brukar inte göra det med människor jag inte känner. Jag har faktiskt en känsla av att vi skulle kunna komma riktigt bra överens. Den som lever den lär och det kanske inte ens kommer inträffa att vi ses så, jag surar på här hemma över allt mellan himmel och jord, förhoppningsvis blir jag gladare om ett tag men annars så, ja jag vet inte.
Nu ska jag iallfall ta och bada/klä på min lilla pojkflicka här hemma. Om hon vill, vill säga. Hon är alldelens för upptagen med att sladda omkring i bilen här inne i lägenheten, köra på bakhjulen å ropa att hon raggar! haha, hon är för go, lilltjoppalisan!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina