28 Juni 2013

Sitter för migsjälv hemma och förundras över hur otroligt vackra barn jag har, jäklar vad jag lyckats bra!
Låt oss ta Leon, han har världens snällaste kille, omtänksam, väldigt emotionell (på ett positivt sett), öppensinnad, rolig, glad – ja, han är bara så himla genomfin!
Levina är en riktig gladskit, hon är en liten clown, omtänksam och visar lätt sina känslor positivt som negativt.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag lyckats få så vackra barn, hur jag lyckats uppfostra dom, hittills, till två underbara individer som inte är rädda att ta sig an problem och motgångar som möter dem.

Då vi hade utvecklingssamtal på dagis för någon vecka sedan sa dom att det är helt sjukt hur mycket kärlek det osar om dessa små troll! Det är inte bara dem emellan utan till andra barn också, dom är otroligt duktiga på att se till att alla får vara med och är det någon som blir ledsen är dom där båda två och tröstar, i Levinas fall spelar det ingen roll om det är någon av storbarnen som är ledsen, hon är där och kramar om ändå. Jag blev så otroligt rörd då dom berättade det, och att dom aldrig haft så lättsamma barn någonsin och framförallt har dom aldrig haft så trygga barn på avdelningen. Dom är trygga i sig själva, i varandra och i andra människor, och det glädjer mig, för det har alltid varit mitt ledmotto – att få barnen att vara trygga i sigsjälva och inte ta skit!

Får ofta frågan hur jag lyckats få barnen så nära varandra, att dom oftast är så snälla med varandra, goa och visar kärlek till varandra.
Jaa, haha. Mitt prio 1 då Levina kom var att Leon skulle få vara med och hjälpa till från det att vi kom hem från BB. Sagt och gjort, han fick hjälpa till att byta blöja, att mata henne, få henne att sova osv, och jag antar att det har varit av stor betydelse för att de ska uppskatta varandra så mycket som dom gör! Leon går ofta och kramar om henne och berättar hur mycket han älskar henne, han har även kramat om henne i sängen en kväll och sagt att han var stolt över henne och att han var glad över att få vara hennes storebror, mammahjärtat skriiiker av kärlek <3
Levina visar det på sitt lilla sätt, hon blir oftast glad då Leon kommer, hon kramar honom, vill leka och umgås med honom och då hon blir arg på oss ropar hon ”weeeeon” medans hon gråter för att han ska komma och hjälpa henne, haha!

Jag älskar er mina små kottar, till månen och tillbaka femtusenmiljonermiljarders gånger om! <3