Jobbig dag med mycket gråt. gick igenom Levinas garderob tidigare, plockade ut saker som är för litet och stoppade ner i påsar, skulle fylla på i en påse där det låg bebiskläder och gråten var ett faktum. Känslan av att se allt smått och samtidigt veta att aborten jag gjorde mest troligt var den sista chansen för mig att få ett till barn, den känslan går inte beskriva med ord-det gör så förbannat, jävla ont!! Hade jag vetat det så hade jag behållt det utan att tveka.
Jag vill inte vara hör just nu, vill inte vara i känslan av att vara 22 år gammal och mest troligt okapabel till att få fler barn.. Har försökt få en skruttis till nu i ett par år och det har bara inte gått, något som tidigare aldrig varit ett problem. Jag har på detta en så jävulst smärta jag dras med nästan dagligen-som, om jag har otur, gör just att jag kanske inte kan få barn igen.
Jag skulle vilja skrika ut tills lungorna inte orkar längre, slå runt omkring mig tills kroppen säger ifrån totalt men jag orkar inte… det gör alldelens för ont.
Nu ska jag försöka skjuta detta åtsidan, ägna mig åt barnen sista timmen innan dom ska sova och hålla hoppet uppe!