H\u00e4nger hemma i Robertsfors hos mamma och pappa, haft valpmys med Alma och bara varit vilket k\u00e4nns s\u00e5d\u00e4r egentligen. K\u00e4nner mig inte hemma n\u00e5gonstans, k\u00e4nner mig borttappad och konstig men framf\u00f6rallt k\u00e4nner jag mig v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt ensam.
\nDet \u00e4r detta jag velat s\u00e5 l\u00e4nge, jag har velat det f\u00f6r min egen skull men framf\u00f6rallt f\u00f6r barnen – men d\u00e5 det v\u00e4l blir verklighet vet jag inte vart jag ska ta v\u00e4gen.. Allting \u00e4r egentligen fixat, jag ska ta \u00f6ver l\u00e4genheten och det blir bra f\u00f6r barnen d\u00e5 deth\u00e4r inte beh\u00f6ver bli en j\u00e4ttestor grej f\u00f6r dem. Men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det jobbigt. \u00d6verallt i l\u00e4genheten kommer jag bli p\u00e5mind om honom, allt jag g\u00f6r kommer p\u00e5minna mig om saker vi gjorde tillsammans d\u00e5 det var ”bra” perioder. Det kommer ta fruktansv\u00e4rt l\u00e5ng tid att l\u00e4ra mig att sova sj\u00e4lv, jag har alltid haft n\u00e5gon vid min sida i tre \u00e5rs tid men nu helt pl\u00f6tsligt kommer jag st\u00e5 sj\u00e4lv.
\nDet enda som egentligen cirkulerar i skallen p\u00e5 mig \u00e4r: ”Hur FAN ska jag klara mig?” Men jag tror, \u00e5tminstonde vill jag tro, att jag kommer fixa detta.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner mig, om \u00e4n r\u00e4tt distanserat, glad i kroppen. Jag orkar s\u00e5 mycket mer, redan nu. Jag orkar leka med barnen typ hela tiden, jag tar vara p\u00e5 det lilla som jag annars inte brydde mig s\u00e5 mycket om.
\nIg\u00e5rkv\u00e4ll l\u00e5g vi och l\u00e4ste bok jag och Levina och imorse l\u00e5g b\u00e5da barnen p\u00e5 varsin sida om mig, vi l\u00e4ste massor av b\u00f6cker, kramades och hade det hur mysigt som helst – och jag trivdes faktiskt med det!
\nG\u00e5rdagen bestod av massvis med olika m\u00f6ten, springandes p\u00e5 stan mellan st\u00e4llena f\u00f6r fix, prat och emellan det nedvarvning p\u00e5 wayne\u00b4s. Mellan allt spring hann jag \u00e4ven med att gr\u00e5ta \u00f6gonen ur mig ungf\u00e4r, var l\u00e4nge sedan jag gr\u00e4t s\u00e5 mycket. Det totalbrast p\u00e5 wayne\u00b4s, jag satt och toksn\u00f6rvlade och gr\u00e4t samtidigt som jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 i mig mitt kaffe. Fruktansv\u00e4rt jobbigt var det och jag fick verkligen k\u00e4mpa med att inte somna ifr\u00e5n barnen p\u00e5 bussen till Robertsfors, v\u00e4l h\u00e4r tog det bara n\u00e5gon timme innan jag och barnen l\u00e5g och snarkade ikapp. Sov d\u00e5ligt gjorde jag ocks\u00e5, vaknade flera g\u00e5nger p\u00e5 natten och tittade mig omkring efter Han, d\u00e5 jag inte s\u00e5g honom l\u00e5g jag vaken ett tag och t\u00e4nkte innan jag somnade om igen.
\nJag vet att det \u00e4r m\u00e5nga som snackar en j\u00e4kla massa skit nu, pratar om att jag aldrig kommer klara mig utan honom, jag kommer g\u00e5 under och gud vet allt. Men det kommer jag inte! Jag ska stiga ur detta och v\u00e4xa med det, jag kommer klara mig – jag har inget val, och jag vill inget annat \u00e4n att fixa detta. Sedan kommer det givetvis vara sv\u00e5rt och jobbigt i perioder men det \u00e4r r\u00e4tt sj\u00e4lvklart tycker jag. Det som oroar mig \u00e4r; hur m\u00e5nga kommer st\u00e5 kvar? Hur m\u00e5nga kommer st\u00f6tta mig i detta och hj\u00e4lpa mig? Jag tror inte att s\u00e5 m\u00e5nga kommer g\u00f6ra det, \u00e4n mindre min egen familj – och tro mig d\u00e5 jag s\u00e4ger att det g\u00f6r fruktansv\u00e4rt ont att tro det om sitt eget k\u00f6tt och blod. Men just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska tro l\u00e4ngre.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
H\u00e4nger hemma i Robertsfors hos mamma och pappa, haft valpmys med Alma och bara varit vilket k\u00e4nns s\u00e5d\u00e4r egentligen. K\u00e4nner mig inte hemma n\u00e5gonstans, k\u00e4nner mig borttappad och konstig men framf\u00f6rallt k\u00e4nner jag mig v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt ensam. Det \u00e4r detta jag velat s\u00e5 l\u00e4nge, jag har velat det f\u00f6r min egen skull men framf\u00f6rallt f\u00f6r … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":11636,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-242","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-sadface"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/242","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/users\/11636"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=242"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/242\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=242"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=242"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sabinavall\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=242"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}