Jag kan inte hj\u00e4lpa att fundera p\u00e5 varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rbannat tabu att prata eller skriva om psykisk oh\u00e4lsa, sin egna dessutom.<\/p>\n
Jag refererar till migsj\u00e4lv i detta inl\u00e4gg och mina ”s\u00e4mre sidor”, s\u00e5atts\u00e4ga. Anledningen till att jag skrivit\/skriver om mina psykiska \u00e5kommor \u00e4r inte f\u00f6r att f\u00e5 skit f\u00f6r det – vilket har h\u00e4nt OTALIGT m\u00e5nga g\u00e5nger (!!), utan snarare f\u00f6r att ta ett steg n\u00e4rmare att visa att det \u00e4r okej att prata om det.<\/p>\n
Jag lider, som m\u00e5nga redan vet, utav depressioner, social fobi och dissociation. Av dessa tre m\u00e5 jag d\u00e5 s\u00e4ga att den andra jag n\u00e4mnde \u00e4r absolut v\u00e4rst!
\nDepressionen kommer i perioder vilket jag inte \u00e4r den enda i min familj och sl\u00e4kt som lider av, utan i stort sett alla kvinnor p\u00e5 min mors sida lider av n\u00e5gon form av depression.
\nDissociationen h\u00e4nger med b\u00e5de i deppandet och i den sociala fobin. D\u00e5 jag \u00e4r deppig och n\u00e5gon pratar med mig om jobbiga saker, eller om hur jag m\u00e5r just d\u00e5 s\u00e5 blockar jag bort det. Det \u00e4r ingenting jag \u00e4r medveten om att det h\u00e4nder utan det bara sker – d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det sjukt sk\u00f6nt att jag har m\u00e4nniskor i min n\u00e4rhet som ser och vet n\u00e4r detta h\u00e4nder och kan hoppa in och prata f\u00f6r mig ist\u00e4llet – eller ocks\u00e5 prata tillbaka mig s\u00e5 jag blir medveten om vad som s\u00e4gs igen. Jag h\u00f6r n\u00e4mligen inte vad m\u00e4nniskor s\u00e4ger d\u00e5 detta h\u00e4nder, jag h\u00f6r att n\u00e5gon pratar men jag kan inte uppfatta vad denne s\u00e4ger… N\u00e5got som min samtalskontakt inte riktigt tagit upp \u00e4n hur vi ska tr\u00e4na bort, vi fokuserar mest p\u00e5 den sociala fobin just nu. Den d\u00e4remot \u00e4r med i stort sett hela tiden, det \u00e4r inte alltid det \u00e4r s\u00e5 allvarligt att jag inte tar mig ut genom d\u00f6rren ens en g\u00e5ng – men det finns alltid liite av det d\u00e4r.
\nVissa dagar kan jag inte ta mig ut genom d\u00f6rren utan att k\u00e4nna att jag vill bryta ihop, jag blir livr\u00e4dd! Att g\u00e5 p\u00e5 en aff\u00e4r sj\u00e4lv finns inte p\u00e5 kartan, d\u00e4r \u00e4r jag inte \u00e4nnu – det fixar jag inte \u00e4n. Skulle jag mot all f\u00f6rmodan g\u00e5 in p\u00e5 en aff\u00e4r sj\u00e4lv s\u00e5 kommer dissociationen som ett brev p\u00e5 posten d\u00e5 jag g\u00f6r det f\u00f6r att r\u00e4dda migsj\u00e4lv. Jag g\u00e5r d\u00e5 in och hamnar r\u00e4tt fort i min egna lilla v\u00e4rld d\u00e4r jag bara fokuserar p\u00e5 vad jag ska ha d\u00e4rifr\u00e5n – vilket medf\u00f6r att om n\u00e5gon h\u00e4lsar s\u00e5 h\u00e4lsar jag inte tillbaka utan kan reagera fem minuter senare p\u00e5 att det faktiskt var n\u00e5gon som jag f\u00f6rmodligen k\u00e4nde som pratade med mig.
\nVissa dagar \u00e4r det s\u00e5 lite som att jag bara k\u00e4nner mig illa till mods med att g\u00e5 ut, men att jag \u00e4nd\u00e5 fixar det utan att st\u00e4nga av och s\u00e5d\u00e4r. Vad som \u00e4r sjuuukt sk\u00f6nt d\u00e4remot \u00e4r att allt detta bara sker d\u00e5 jag \u00e4r ensam eller med n\u00e5gon annan, har jag barnen med mig sker detta ALDRIG! Det \u00e4r sinnessjukt h\u00e4rligt att slippa bryta ihop i deras n\u00e4rhet – s\u00e5 dom har hj\u00e4lpt mig fruktansv\u00e4rt mycket. Jag menar, skulle det av n\u00e5gon anledning k\u00e4nnas lite motigt att g\u00e5 ut s\u00e5 kan jag alltid prata med barnen, leka med dom eller vad som helst s\u00e5 f\u00f6rsvinner det p\u00e5 en g\u00e5ng! (:<\/p>\n
Jag tycker det \u00e4r r\u00e4tt tragiskt att m\u00e4nniskor ska bli d\u00f6mda av sina psykiska \u00e5kommor, jag har blivit det m\u00e5nga, m\u00e5nga g\u00e5nger och jag blir lika ledsen varje g\u00e5ng. D\u00e5 jag f\u00e5r h\u00f6ra att jag inte kan klara av att ha barn f\u00f6r att jag har dessa diagnoser g\u00f6r mig f\u00f6rkrossad – dessa problem \u00e4r ingenting som n\u00e5gonsin f\u00f6rst\u00f6rt min kontakt till mina barn, det har snarare f\u00f6rt mig n\u00e4rmare dem eftersom dom l\u00e4r sig att det \u00e4r okej att prata om och visa att man \u00e4r ledsen och nere. Sedan ska jag snabbt som attans till\u00e4gga att jag aldrig n\u00e5gonsin till\u00e5ter eller har till\u00e5tit migsj\u00e4lv att bryta ihop framf\u00f6r barnen! Jag har visat d\u00e5 jag varit ledsen och gr\u00e5tit lite l\u00e4tt, det tycker jag \u00e4r helt r\u00e4tt – d\u00e5 de l\u00e4r sig att visa ocks\u00e5, men att bryta ihop totalt g\u00f6r jag inte inf\u00f6r barnen d\u00e5 jag anser att det stj\u00e4lper dem snarare \u00e4n hj\u00e4lper dem.
\nJag tycker att m\u00e4nniskor i allm\u00e4nhet ska bli mer f\u00f6rst\u00e5ende i m\u00e4nniskors d\u00e5liga m\u00e5ende, att man ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 hur det p\u00e5verkar m\u00e4nniskan i fr\u00e5ga ist\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4nda det mot denne och d\u00f6mma hunden efter h\u00e5ren. Finns s\u00e5 mycket jag skulle vilja f\u00e5 ut om just detta \u00e4mne men jag har varken tid eller lust att skriva om det just nu d\u00e5 det skulle bli ett sjuhelsickes l\u00e5ngt inl\u00e4gg!<\/p>\n