Tjejer som kallar varandra för biches är något man ska akta sig för. Folk säger att rödhåriga inte har några själar, jag trodde aldrig på det. Men sedan kom den dagen jag började skolan och den där rödhåriga jävlen hamnade i samma klass som jag. Vist jag kanske överdriver lite men hon är iriterande så in i helvete. Hon har inte gjort eller sagt något jätte cray cray (hitils) men det är en tidsfråga tills det händer. Det är de smo sakerna hon gör som visar var hon står ( eller var hon tycker att hon står ). Det är den där känslan att hon verkar tro att hon är bättre. Är det jag som är ett rövhål? Inbillar jag mig bara? Hon kan vara snäll ibland och jag ser mycket av mig själv i henne. Inte för att jag inte gillar mig själv, för det gör jag. Men det blir som att trycka ihop två minus poler mot varandra ,det går inte. Om jag hade varit mer extrovert och social så skulle jag vara killversionen av henne. Vi är lika på det sätt att vi båda är lite narsicictiska och saknar ödemjukhet och är lite uppkäftiga. Men man skulle aldrig märka det på mig för jag går inte runt och blottar alla mina dåliga och bra sidor. Jag vet inte om hon hatar mig eller inte. Det finns en spänning mellan oss ,men jag vet inte vilken sorts spänning det är. Hennes blickar känns inte hotande ,mer retande och jag tror att hon känner igen sig i mig också.
EEEEE stoffe, det där är inga ricktiga converse vet du vel?
EEEEE Jag vet det är Adidas (har jag sagt något annat?)
Jaha.
Det är sådan bst som får mig att undra vad fan hon vill mig. Några av mina gamla vänner har börjat bli som henne nu (puberteten) ytliga och konstiga. Pojkar pojkar bodymist och starbuckscoffe är det ända som fachinerar dem nu. Tur att jag känner igen några ut av dem i alla fall.