Ibland kan man inte berätta saker för människor.
Man vill, man drar ut hela sin själ i mod om att berätta.
Men man vet inte hur man skall förmedla det för att det inte skall uppfattas fel vilket hälften av allt gör nu för tiden. Hur säger man att man trivs i någons sällskap och att personen kan få en att känna sig lycklig och ledsen på samma gång? Hur förklarar man hur förlorad man känner sig när personen inte är i närheten. Hur förklarar man att man ibland glömmer av att andas när ni ses? Hur förklarar man att man mår dåligt? Det går inte att förklara. Man skakar på huvudet och säger att allt är lugnt istället för att öppna själen och erkänna. Jag kommer nog aldrig förstå eller kunna förklara vad jag menar. Och jag förstår det, jag ser det så tydligt. Jag vet inte hur jag skall förklara att jag inte förstår varför människor är här med mig. Jag är ju bara jag.
Snälla bli min igen sjunger hon också,*veronica maggio* nu har hela hennes nya album rullat på Spotify medans jag har suttit här och skrivit av mig. Jag är känslig, det vet jag och ibland kanske för känslig. Men jag satsar helhjärtat på saker jag förtjänar och jag undrar om jag någonsin kommer att förtjäna en chans för i såfall finns helhjärtat med
Tar mitt kaffe som har blivit kallt efter detta inlägg och kollar på Mtv innan jag går ut med Betina. Sen blir det att träffa Emma 🙂
Puss alla fina