Tänk känslan av att alltid vara det svarta fåret, antingen i familjen, jobbet, på festen, på restaurangen, tunnelbanan med mera.
Jag vet delvis hur det är att vara ett svart får, jag fick framförallt testa på det under högstadiet, då allt började sättas igång med
fosterhem med mera. Man kände sig inte alls som sina klasskompisar som levde ”gott” med mamma, pappa, hund och volvo. Att hela tiden få höra från personal och kompisarna att allt snart ska ordna sig, att det är så himla synd om än och det var då aldrig något positivt man fick höra. Utan hela tiden om ens problem. Likaså om jag blickar tillbaka, så känner jag att folk var med mig då enbart för att det var synd om än. Och så kan jag få vibbar än idag, att folk umgås med än för att de ”tycker synd” om än. Men jag har lyckats bli ett vitt får , och accepterar då aldrig igen att bli behandlad på ett annat sätt pga. mina problem jag har haft eller har. Jag anser att alla är vi olika, men samtidigt ändå så lika. För vi alla har problem, det är bara det att de flesta ignorera dom, för det finns skuld och skamm bakom det hela. Men min åsikt är att man ska stå för det man har, har varit med om. Och likaså gör något åt situationen. Samtidigt, vissa svarta får kan inte göra något åt sin sitaution. Jag har varit med om en gammal kollega på ett annat jobb som ALLTID blev utsatt för något, antingen påpekades hennes klädval, hennes sätt att prata, hennes sätt att skratta, hennes sätt att jobba. Och jag vill då säga, att INGEN sa eller gjorde något, utan alla bara satt och höll med. Jag då? Ja jag har svårt att hålla käft rentutsagt om saker och ting så jag ställde mig en gång upp och påpekade en massa om alla som höllt på med ”svarta fåret”. Det slutade med att svarta fåret kom och gav mig en stor kram , och sa tack. Tack för att du inte är som alla andra. <\/p>\n
Den känslan var obeskrivlig, så om ni där ute har ett svart får hemma, på jobbet eller varsom. Stå upp för svarta fåret. För den uppskattning man får tillbaka, är guld värd!!<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tänk känslan av att alltid vara det svarta fåret, antingen i familjen, jobbet, på festen, på restaurangen, tunnelbanan med mera.Jag vet delvis hur det är att vara ett svart får, jag fick framförallt testa på det under högstadiet, då allt började sättas igång medfosterhem med mera. Man kände sig inte alls som sina klasskompisar som … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":936,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-7","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/users\/936"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sandralivetharochnu\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}