{"id":5,"date":"2009-09-01T12:00:00","date_gmt":"2009-09-01T11:00:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/2009\/09\/01\/ar-de-sa-har-livet-skall-se-ut\/"},"modified":"2009-09-01T12:00:00","modified_gmt":"2009-09-01T11:00:00","slug":"ar-de-sa-har-livet-skall-se-ut","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/2009\/09\/01\/ar-de-sa-har-livet-skall-se-ut\/","title":{"rendered":"\u00c4r de s\u00e5 h\u00e4r livet skall se ut???"},"content":{"rendered":"

Man f\u00f6ds, man lever, man d\u00f6r.
Det \u00e4r allt vi g\u00f6r och det \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla l\u00e4tt, eller hur? Sex ord som sammanfattar sex miljarder m\u00e4nniskor f\u00f6r vi \u00e4r alla likadana. Man ”sticker ut fr\u00e5n m\u00e4ngden” och \u00e4r ”annorlunda” tycker man, n\u00e4r vi alla \u00e4r helt j\u00e4vla likadana. Ett par p\u00e5 smekm\u00e5nad som knullar sig f\u00f6rd\u00e4rvade i en hotells\u00e4ng p\u00e5 Mallorca precis som hundra och \u00e5ter hundra nygifta par gjort innan dom och som tusen och \u00e5ter tusen kommer g\u00f6ra efter en.

Den lyckliga hustruns mage v\u00e4xer och alla \u00e4r s\u00e5 glada. T\u00e4nk att f\u00e5 ett barnbarn! Eller en syster! Lilla Fia eller Pelle eller Jagskiterivadfanduheter. I nio m\u00e5nader ligger man och flyter runt i ingentinget, lyssnar till de glada r\u00f6sterna som sjunger barns\u00e5nger och klappar p\u00e5 v\u00e4ggen av hud runtom en. Sparkar man lite s\u00e5 tjuter r\u00f6sterna till. S\u00e5 l\u00e4tt \u00e4r det ju. D\u00e4r ligger man tills man g\u00e5tt fr\u00e5n en kladdig orgasm i en hotells\u00e4ng till en oformlig klump i sin mors mage, till en baby som ska lida genom livet f\u00f6r att f\u00e5 d\u00f6. Man kommer ut och bl\u00e4ndas av det starka ljuset och man skriker f\u00f6r man vill in i det varma trygga m\u00f6rkret igen. Man skriker f\u00f6r att man \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r h\u00e4nderna som drar ut en, blottar ens nakna slemmiga kropp f\u00f6r massan som suckar och s\u00e4ger att ”\u00e5h, \u00e4r det inte den underbaraste babyn ni sett?” Och barnmorskorna nickar och s\u00e4ger att ”Ja, det \u00e4r det minsann!” fast de sett hundratals babys och alla \u00e4r lika slemmiga och skrikiga och inte det minsta underbara.

S\u00e5 man \u00e4r d\u00e4r. I verkligheten, Livet med stort ”L” som \u00e4r s\u00e5 fantastiskt. Finns inget j\u00e4vla fantastiskt med det. Man suger p\u00e5 sin mors br\u00f6st f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e4ring och man bajsar ut allt igen. Och s\u00e5 skriker man, hela tiden, f\u00f6r att man \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla j\u00e4vla r\u00e4dd f\u00f6r allting. Hur kan man undg\u00e5 att bli r\u00e4dd n\u00e4r magen k\u00e4nns konstig av hunger och bajset i bl\u00f6jan kladdar, n\u00e4r man aldrig upplevt det f\u00f6rut? Man griper tag i h\u00e4nderna som str\u00e4cks ut mot en. Man skriker ”Jag vill tillbaka! Jag gillar inte det h\u00e4r, stoppa tillbaks mig i det v\u00e5ta trygga!” men r\u00f6sterna bara skrattar och s\u00e4ger att man jollrar s\u00e5 gulligt. S\u00e5 blir man st\u00f6rre, tyngre och l\u00e4ngre utan att m\u00e4rka det sj\u00e4lv. En pytteliten knuten hand \u00f6ppnar sig framf\u00f6r ens \u00f6gon p\u00e5 ens beg\u00e4ran, st\u00e4ngs igen och \u00f6ppnas hundra g\u00e5nger hundra g\u00e5nger innan man inser att det \u00e4r ens egen hand, innan man l\u00e4r sig kontrollera sin kropp, den otympliga massan man \u00e4r f\u00e4st vid. Din mor \u00e4r det enda trygga och du \u00e4lskar henne och hatar henne p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hon drog ut dig, f\u00f6rnekade dig de m\u00f6rka som du var s\u00e5 van vid men nu h\u00e5ller hon dig levande. Man ser varelser man aldrig sett f\u00f6rut, fruktan g\u00e5r \u00f6ver till nyfikenhet och man ser sina h\u00e4nder peka p\u00e5 varelserna. ”Vov-vov? Mjau-mjau?” pekar man och studsar. ”Jaa \u00e4lskling, det \u00e4r en vov-vov” s\u00e4ger Mammar\u00f6sten som \u00e4r s\u00e5 klok och v\u00e4rldsvan. Efter tio vov-vovvar och mjau-mjauar slutar man. \u00c4sch, en hund? Inget m\u00e4rkv\u00e4rdigt med det.

Man \u00e4r sin egen och allm\u00e4nhetens till man fyller 13 och allting rasar. Man drar \u00e5t sig handen n\u00e4r mamma ska h\u00e5lla och fr\u00e4ser att ”Tror du ja ska ha den d\u00e4r j\u00e4vla \u00e4ckeltr\u00f6jan? \u00c4r du helt pantad!?” Man bygger upp en mur inom sig, skyddar sig och blir immun mot de sorgsna blickarna man f\u00e5r fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4r helt sjuka i huvet as\u00e5! Allt \u00e4r nytt och allt \u00e4r fel. Br\u00f6sten f\u00f6r sm\u00e5, kuken f\u00f6r liten, pannan f\u00f6r finnig. Sj\u00e4lv \u00e4r man fulast i v\u00e4rlden, tycker alla i v\u00e4rlden och det \u00e4r sant f\u00f6r vi \u00e4r alla lika j\u00e4vla fula allihop. K\u00e4mpar och k\u00e4mpar f\u00f6r att bli en i g\u00e4nget, man \u00e4r popul\u00e4r eller en loser. \u00c4r man mitt i mellan s\u00e5 finns man inte. Och ens j\u00e4vla idiotp\u00e4ron tror man \u00e4r ett barn fast man \u00e4r 14. Finns inget s\u00e4tt att bevisa f\u00f6r dom att man inte \u00e4r det. Actionfigurerna man lekt med har etsats fast i deras minnen, dom h\u00e5ller s\u00e5 h\u00e5rt dom kan f\u00f6r dom vill inte f\u00f6rlora kontrollen.

S\u00e5 man knullar runt, r\u00f6ker super och sl\u00e5ss f\u00f6r att bevisa att man inte \u00e4r n\u00e5n j\u00e4vla snorunge. Man \u00e4r ju unik, precis som sex miljarder andra. One of a kind. Och k\u00e4nslorna som v\u00e4ller g\u00f6r en deprimerad, men ingen f\u00f6rst\u00e5r. K\u00e4nslan \u00e4r s\u00e5 m\u00e4ktig och orden r\u00e4cker inte till. Det g\u00e5r inte att f\u00f6rklara det man inte f\u00f6rst\u00e5r, och om man inte f\u00f6rst\u00e5r n\u00e5got skjuter man undan det och f\u00f6rnekar. Vad har man f\u00f6r r\u00e4tt att vara ledsen, egentligen? Man f\u00e5r inte vara ledsen om man inte g\u00e5r hungrig varje dag och v\u00e5ldtas, det \u00e4r ju bara s\u00e5 sj\u00e4lviskt. Sitter fr\u00e5n \u00e5tta till tre i ett fult klassrum i pastellf\u00e4rger eller skolkar. Man blir n\u00e5t stort eller inget alls. Man st\u00e5r ut med det tills man \u00e4r arton, d\u00e5 j\u00e4vlar, d\u00e5 slipper man skiten och blir fri. Tror man. F\u00f6r sen ska man forts\u00e4tta lida och jobba tills \u00f6gonen inte lyder.

Kanske blir man k\u00e4r, och kanske kanske om man har tur, \u00e4r det \u00f6msesidigt. Man dras till varandra och tycker att det man har tillsammans, det \u00e4r s\u00e5 unikt. Precis som alla par tycker, men det \u00e4r samma sak. Men sen kommer r\u00e4dslan. F\u00f6r att bli l\u00e4mnad eller bortbytt, s\u00e5 man gifter sig f\u00f6r att binda fast det man \u00e4lskar vid sig. Binder den med ett l\u00f6fte och en ring. Det \u00e4r allt som kr\u00e4vs f\u00f6r att slippa vara ensam. Man f\u00e5r ungar som g\u00f6r banden starkare och sk\u00f6rare p\u00e5 samma g\u00e5ng, allt \u00e4r s\u00e5 br\u00e4ckligt men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 sj\u00e4lvklart. Man beh\u00f6ver inte vara vacker l\u00e4ngre, s\u00e5 man \u00e4ter och \u00e4ter och \u00e4ter f\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 gott och ingen har r\u00e4tt att kommentera ens utseende f\u00f6r man jobbar h\u00e5rt och betalar skatt. Ungarna som en g\u00e5ng varit s\u00e5 s\u00f6ta och bed\u00e5rande blir med ens pissjobbiga. Man gl\u00f6mmer hur man sj\u00e4lv k\u00e4nt en g\u00e5ng, att ton\u00e5ringar ska vara s\u00e5 j\u00e4vla sv\u00e5ra! sv\u00e4r man medans man gl\u00f6mmer.

Minnena glider undan utan att vi ser, vi hinner inte ens reagera och f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla fast dom innan de bleknat och f\u00f6rsvunnit. Till slut avundas man dom, sina ton\u00e5ringar. T\u00e4nk den som f\u00e5tt vara ung igen! suckar man, f\u00f6rnekar faktumet att om man f\u00e5tt en chans till skulle man anv\u00e4nt det p\u00e5 precis samma s\u00e4tt.

Huden bli rynkig, fl\u00e4ckigt gr\u00e5 och tunn som papper. Man f\u00f6rs\u00f6ker gripa efter den hala slemmiga ungdomen med de rynkiga armarna men musklerna orkar inte, dom vittrar s\u00f6nder och blir till aska under huden. Ensam och cynisk sitter man och inv\u00e4ntar det oundvikliga. Sitter tills man m\u00e5ste ligga f\u00f6r att benen till slut inte orkar. Allt som finns att g\u00f6ra \u00e4r att lyssna till bruset fr\u00e5n maskinerna runt om en. Droppet och katetern som byts ut av personal som hatar sitt jobb.

Man \u00e4r \u00e4cklig och hj\u00e4lpl\u00f6s, kan inte ens torka sig i r\u00f6ven sj\u00e4lv. Man f\u00e5r st\u00e5 ut med att f\u00e5 sin kropp tv\u00e4ttad av n\u00e5gon annan, skammen g\u00e5r \u00f6ver till likgiltighet f\u00f6r det finns inget annat att g\u00f6ra. Man halkar runt i sitt eget skit och allt \u00e4r s\u00e5 ov\u00e4rdigt och \u00e4ckligt med man bryr sig inte f\u00f6r det \u00e4ndrar ingenting. Likgiltighet. Tillslut f\u00e5r man vila, D\u00f6den \u00e4r den som r\u00e4ddar oss alla. Men det tar inte slut d\u00e4r, det tar aldrig slut. Varje dag som g\u00e5tt i ens meningsl\u00f6sa liv f\u00f6dds en ny \u00e4lskad baby som ska lida och d\u00f6.

Gud skapade och s\u00e5g att det var gott. Men det var det inte. Gud \u00e4r f\u00f6r stolt f\u00f6r att se att allt \u00e4r fan inte gott, finns inte ett enda j\u00e4vla uns godhet. Satan v\u00e4ntar och v\u00e4ntar p\u00e5 att f\u00e5 f\u00f6rst\u00f6ra oss f\u00f6r en g\u00e5ngs skull, att befria och sl\u00e4ppa ut men Gud \u00e4r f\u00f6r j\u00e4vla stolt, ska sj\u00e4lvklart forts\u00e4tta pl\u00e5ga f\u00f6r att kanske kanske finns det en chans att allt blir gott till slut? Han vilade inte p\u00e5 sjunde dagen, han \u00e5ngrade sig. F\u00f6rbannade sig sj\u00e4lv f\u00f6r att han skapat s\u00e5 ont och Satan bara skrattar och v\u00e4ntar, skrattar och v\u00e4ntar.<\/EM><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Man f\u00f6ds, man lever, man d\u00f6r.Det \u00e4r allt vi g\u00f6r och det \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla l\u00e4tt, eller hur? Sex ord som sammanfattar sex miljarder m\u00e4nniskor f\u00f6r vi \u00e4r alla likadana. Man ”sticker ut fr\u00e5n m\u00e4ngden” och \u00e4r ”annorlunda” tycker man, n\u00e4r vi alla \u00e4r helt j\u00e4vla likadana. Ett par p\u00e5 smekm\u00e5nad som knullar sig f\u00f6rd\u00e4rvade … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1650,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-5","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1650"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/sara79\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}