is WoW. För er oinsatta ; World of Warcraft. Många tycker att det är rena skiten, miljoner älskar spelet, tror det är 13 miljoner spelare världen över at the moment. Jag använder mig mycket av forkortningar från nördvärlden i mitt skriftspråk samt i talspråk, och ser ju lite halvnöjt sådär att även många icke-gamers anammar det. Använder sig av förkortningar av engelskan som exempelvis ”OMG”, ”WTF”, ”LOL” osv… Imo; (in my opinion), så är det smidigt och lättförståeligt, men kan bli skrattretatande och helt jäkla obegripligt i vissa fall. När jag talar om för folk att jag spelar WoW så blir jag oftast bemött med förvåning; ”VAAAA, det hade jag ALDRIG trott om dig!?”, ibland blir den vidare reaktionen ”är du helt tappad eller, usch vad nördigt/tråkigt/lamt etc” alternativt ”fan vad coolt”. Jag förstår att många inte hajjar grejen, det gjorde inte jag heller först. Jag hajjade att att dte var ett spel, att det var hyfsat komplicerat, men inte hur kul, stimulerande och otroligt versatile det faktiskt är. Man behöver en multitaskingförmåga som heter duga, en hyfsad IQ för att fatta vad och hur saker och ting hänger ihop, bra engelska är ett måste, man behöver kunna ta instruktioner, kunna vara tålmodig och tänka själv. Det räcker med en svag länk och kedjan brister. Men framför allt så handlar det för mig mest om ett ganska meningsfullt avkopplande. Från studier, real life, issues man har, och rent och skärt att ha riktigt jävla skojj. För WoW är tamejfan så jävla skojj. Dock så förstår jag även nu tyvärr vad killen i butiken sa till mig när jag köpte min grundversion; ”säg hejdå till ditt liv haha!”. ”Huh?!”, jag förstod ingenting. WoW har en baksida. Ungar slutar gå i skolan, göra läxor och t o m sova och äta, en timme blir lätt tolv timmar. Det går att modifiera speltiden, men då ska ju helst någon annan ha kontroll över detta. För några år sedan satt jag klistrad timtals varje dag, säkert sitter jag någon timme de flesta dagarna nu också, men WoW kontrollerar inte mitt liv. Jag har lärt känna många fina vänner världen över som jag har haft kontakt med i fem år i vissa fall tack vare WoW, men jag har också sett många försvinna då de känt att WoW påverkat det icke-virtuella livet för mycket så de har tvingats sluta spela. En del har fixat att hålla sig borta; andra inte. Vissa har hittat kärleken över nätet; ja, jag menar genom WoW. Precis som vissa gör det på Match osv. Flest till antalet är ju det manliga könet som klart dominerar, men där jag spelar har jag tre eller fyra tjejer som spelar precis på samma sätt som jag gör. För att ha kul, snacka skit, ta sig an utmaningar rent tekniskt/spelmässigt sett och för att koppla av. Många har också förutfattade meningar om att den generella WoW-spelaren är en tjock, finnig, mobbad 15-åring som inte har några polare. Visst fanken finns det sådana spelare, och då är det ju kanon att få ha ett virtuellt liv där saker är annorlunda. Men egentligen finns det inget sådant som en generell gamer, de kommer i alla fabrikat. Min guildmaster är 42 år, har fru, barn och är ingenjör. De jag spelar mest med är 25+ och lever precis som alla andra. Med bakfyllor, tentor, jobb, förhållanden, glädje och sorg. Något som jag definitivt är mycket nöjd med är att det ALLTID finns polare att hänga med när du loggar in, alltid finns någon som vill snacka eller hitta på saker, folk lyssnar, är glada, arga och ledsna, och jag har lärt känna många in på livet. Man är aldrig sysslolös. Dålig film på TV? Lira WoW. Spöregnar det ute? Lira WoW. Orkar du inte gå på krogen utan vill hänga hemma och bara snacka skit? Lira WoW. Självklart finns det andra alternativ, säkert både bättre och sämre. Men en sak kan jag lova dig; krognotorna krymper. WoW kostar 120 kronor i månaden. Vad kostar en krogrunda? Dessutom blir man inte spritfet haha… Å andra sidan kan ju annat komma i kläm eftersom man gärna sitter ett tag, typ gymmet, eller den där promenaden. WoW utvecklas ständigt, och det finns alltid nya saker att anamma, och när du kommer hem efter en helkväll och sätter dig på Ventrilo klockan fyra på natten och snackar skit med tio andra fyllon från Grekland, Danmark, porten bredvid din, eller Dubai, då är det ett jävla drag haha… (WoW är en kulturell jävla melting-pot. Spelare från arabländerna försvinner ofta pga dåligt nät, och från vissa länder får du egentligen inte spela. Där är det dataingenjörerna som fixar att ta sig ut på nätet och in i spelet.) Mindre kul är att vakna upp död med rött gear på ett ställe du inte kommer ihåg. Men jag lovar; det finns alltid någon som ser till att påminna dig om dina bravader 😉 Vissa spelar casual, vissa semi-hardcore, vissa spelar PvE, vissa PvP (vilket är fruktansvärt imponerande på hög nivå), dvs player vs player, vissa spelar hardcore och skriker som stuckna grisar om du råkar traska åt fel håll. Vissa blir sponsrade. Ja; de får pengar för att spela. Och ja; jag tycker att det är en meningsfull sysselsättning att läsa taktik i en timme för att wipa på en bläckfiskliknande datagubbe i timmar. Betydligt bättre än att snorta kola på krogen, snacka om lösögonfransar, pilla sig i fittan eller läsa Veckorevyn. Spel har alltid varit min grej, karriären startade med SEGA och hjälten Sonic, sen blev det Runescape och sedan WoW.
Så här spelar Björn Gustavsson: (Det bästa är att en classmate of mine trodde videon var på riktigt och skickade en länk till den i ett e-mail till mig i syftet om att varna för hur det minsann kan gå, hon missade visst att han är en av våra största komiker). Det finns även ett underbart Southparkavsnitt om WoW. Has to be seen!
http://www.youtube.com/watch?v=GIhcL8K4shg