Happ, i morgon ska det ut och konverseras, minglas och riktigt frotteras med en noga utvald skara. Ibland kan man undra;”varför blir just jag bjuden, vad anser folk att just jag kan tillföra?”. För visst är det så, att ingenting i livet är gratis, förutom rent abstrakta saker. Eller är det jag som är misstänksam? För jag är ju bara rätt och slätt mig själv. Allt handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid, att känna ”rätt” människor, att säga ”rätt” saker. Ibland lyckas man bra, ibland mindre bra. Det handlar om nätverk, om sociala konstelationer, om att passa in. Men kan en människa verkligen passa in jämt, hur mycket kameleont man än må vara?Jag har tydligen gjort något rätt rent ytligt social, med tanke på det otroliga event jag är bjuden på i morgon som sträcker sig över en hel dag, där t o m barnpassning finns för de som har behov utav detta. Klart som fan jag är taggad, det ska bli skitkul! Men ibland undrar jag. Vem är jag för dig? Hur ter jag mig i andras ögon? Tänk att bara en endaste dag, få umgås som en främling, med sig själv. Kanske skulle man finna saker man vill ändra på, kanske skulle man bli överraskad över hur trevlig man är. Kanske skulle det bli en kalldusch. Snacka om att se saker och ting ur andra perspektiv. En annan dimension. Bah gibberish igen. Jag är trött, har precis ätit en alldeles för stor scampipasta på Täby´s egna Spybar; dvs Tegelbruket, efter en helt galet stressad dag, återigen. Jag vill dra på mig mjukisbrallorna, gejma halva natten, sova hela dagen, och bara ta semester från all stress. Dock blir det inte så; upp med tuppen, ansiktet ska på i och med att jag ska ranta ut, annars sminkar jag mig mkt sällan. Jag ska kläs ut och off we go. Ensam, ramlösa-stinn i mängden av överförfriskade champagnenissar som kammat håret med en fläskkotlett. Fan vad det är synd om mig, ensam i ett hav av överflöd. För morgondagen kommer att flöda, och jag kommer garanterat att ha en fantastisk dag med mycket att berätta om. Men ändå… Vad i den fina sagan är på riktigt?
