Gårdagens tv-tablå på tvåan var helt oslagbar; dokumentär om Audrey Hepburn samt film om Edith Piaf´s liv. Tokbra. Dock hade jag önskat mer utav filmen om Edith Piaf, jag aser inte att hennes liv kom fram på ett tillräckligt omfattande och lättbegripligt sätt, utan det var mycket sammanvävande på ett märkligt sätt och mycket utlämnades tyvärr. Sångerna gjorde absolut filmen, och tjejen som spelade Edith Piaf var duktig som attans, men jag ville ha mer, mer, mer. Som tur är har jag ett antal böcker om Edith Piaf´s tragiska livshistoria där både narkotikaberoende och uttnyttjande män spelade huvudroller. Ett sant människoöde. Inte för att det är tragiskt; utan för att det porträterar en känslomänniska med allt vad det kan innebära på ett trollbindande och gripande sätt. Men som sagt; filmen var ok, inte mer. Books; I say! Och jag uppmanar er; lyssna! Hennes musik tränger in och skakar om, även om du inte förstår franska. Jag säger som Per Gessle en gång sjöng; ”ÅH, ÅH, ÅH, FLICKORNA PÅ TV2…”.
Audrey Hepburn nedan; such a beauty!
Nedan; Edith Piaf.
