I morgon är en stor dag. En av de största dagarna i mitt halvdanna liv. Galet lycklig, galet glad; till och med när jag insåg att mitt bankkonto var länsat. Petitesser. Sen finns det saker som inte är petitesser. Som det som verkligen känns, det som berör på riktigt, det som får mig att känna mig lika yr som en krockskadad åsna. Jag trodde aldrig jag skulle vara lyckligt lottad att ens få komma i närheten av att uppleva det här. Jag trodde att jag alltid skulle få slåss, och det ensam. Jag är inte ensam, jag har din kärlek. Vi har varandras kärlek. Det abstrakta, det man inte kan ta på, visa upp, det som bara virvlar inuti och fyller mig med längtan och värme. Allt vi delar, allt vi kommer dela, allt.
Nyss var vi och badade, jag är fortfarande dyblöt i mitt hår som smart nog är uppsatt. När jag såg dig simma efter en and så fort du bara kunde önskade jag att jag hade en kamera medan jag skrattade så jag kved; när du bubblande av skratt sa till mig att ”simma inte där, Sara”, och jag visste att du syftade på alla läskiga alger haha, då höll jag på att drunkna av skratt. När jag insåg att du hade tagit med dig ett badlakan och råkat ta en liten handduk för händerna och att du frös så du skakade. Alla våra ögonblick, alla känslor vill jag fotografera och täcka mina dagar med. Men jag behöver inte det. För alla dagar kommer att vara fulla av dig och mig; oss. Och imorgon är det vår dag. Alla dagar framöver är våra. Sunrise!
