När håret firar Påsk? FAIL!

Om man ska bjuda på sig själv kan man ju lika gärna göra det ordentligt. SÅ… *trumvirvel*, *tada* och hela faderuttan. Här kommer en bilddokumentation på det ABSOLUT mest korkade jag någonsin har företagit mig. Ni vet hur det ser ut bland många unga tjejer som springer runt på stan med fula hemmablonderingar i regnbågens alla färger, (och då har de tur), sen finns det de som helt enkelt ser ut som de stoppat skallen i en hink med ammoniak/urin eller dylikt. Tjejer, och killar för den delen som man bara vill gå fram till och säga; ”-Snäääälla, raka av dig det där, och gå till en kompetent frisör nästan gång!”. 

Jag har ett långt och tjockt hår som jag alltid varit sjukt rädd om. Min naturliga hårfärg är mörk cendré, men de senaste åtta åren har jag varit blond och trivs verkligen i det. Problemet är bara att hitta en bra frisör. Jag har letat, letat och letat. Jag har blivit lovad vackra askiga toner och både det ena och det andra. Jag har betalat tusentals kronor för att bli; just det; kycklinggul för att sen få höra att det är ljuuuuuset minsann, och att det försvinner efter en hårtvätt. 

Efter att ha letat runt bland i stort sett Stockholm ALLA frisörer, större som mindre salonger blev jag mer och mer irriterad på att ingen lyckades få till det. Så jag gjorde det ABSOLUT dummaste man kan göra. Jag blev så förbannat frustrerad att jag bestämde mig för att färga håret själv. Jag tänkte ”äh vafan, går det åt skogen så gör det, men det kan ju inte bli värre än att se ut som påsk för minst två papp.” Sagt som gjort; jag i samråd med en väninna tänkte att ”jäjä, vi köper en frisörtoning också i ask för att få ner eventuella gula tendenser.”

Knatade in på Åhléns eller dylikt, köpte den mest superblonda ”superblonderingen i den absolut bästa och nyaste formulan”, fixade toningen/nyanseringsskummet från frisören och knatate hem och tänkte; ”att wtf, kan funka, det lär ju inte bli värre än vad det redan är…” IN YOUR FACE säger jag då. Eller snarare IN MY HAIR!

Jag glömmer ALDRIG mina medbrottslingars miner när jag, som ALDRIG tidigare färgat håret hemma kommer ut ur duschen, inte en, inte två utan FEM gånger, och de tittar på mig som att de helst ville spola ner sig själva i närmaste toalett. Vilket jag också ville när jag förstod varför de var grön-vita i sina ansikten.

Jag var GUL, GRÅ, ORANGE och LILA! Då snackar vi inte hipp ”catwalkcoloring”; utan blind amerikansk tant på fyllan med propprensare i håret. Njut och skratta. Det gjorde INTE jag.

 

FAIL! Tur att man har en jävla massa hurmor, för annars hade jag nog inte sett ut som en glad galen ponny… hrmpf! Preview of Cousin It goes insane. Kan ju lägga till att håret är så förbannat gult/orangeat att det speglas på tandytorna. Jag har, tro det eller ej, hyfsat vita tänder. 

 

 

FAIL! Det är ju direkt HEADSHOT på det här. Jag mår illa! Btw så var ”underhåret” färgat mörkt här. För övrigt kan man ju se de olika snyyyygaga nyanseringarna här i kycklinggult, vitt, grått, svart, lila och God know´s what.

 Jag ser ut som en påse skridskor. På riktigt. Tyvärr var det här också på riktigt. To be continued…

 

Här kommer pantertanterbilden. Vet inte hur skarpt det lila syns, men jag kan i alla fall tala om att halva luggen, och halva håret, i stoooora breda slingpartier var ljuslila. Syrénfärgat. I dieD. Bildkvalitetén är verkligen crap här och jag är tokröd i ansiktet, vilket antagligen beror på kontraste orange, gul, lila versus mitt ansikte… Nightmare, I say! Det här är hur som nog den värsta bild som någonsin tagits på mig. Tre biltvättar, säger jag bara…