Tatueringar, gaddningar… That´s the way I roll. Can´t wait till nästa mässa, men aj vad dyrt det blir. Dessutom har jag ju en som inte är färdig än, den som en av mina bästa och äldsta killkompisar gör freehand. Måste också fixas. Men det blir kanske i slutet av sommare, typ höst. Tatuera sig nu brukar inte var något hett tips; sommar, sol, bad osv. Ska slänga upp några bilder från Stockholm Inkbash 2010 lite senare, satan i gatan vilken snubbe jag fick tag på. Rätt kul det där med tatuerare, de lever lite bohemt, nästa som ett nomadfolk. Rör sig från mässa till mässa, från kontinent till kontinent. Vilka otroliga upplevelser, och vilken kultur man skulle få ta del av. Men hur pass rotlös orkar man vara?
Så här snyggt marmorerat var mitt lakan förra mässan efter vad höften fick utstå. Skönt att vakna med ett halv avglidet plastfolie som tejpen släppt på för att istället fastna lite här och var, som till exempel i håret, och sårvätska i en enda gegga. Men vad säger vi damer i höglackat? ”Vill man bli fin får man lida pin”! Jag har hyfsat hög smärttröskel, och Danne; min käre vän och tatuerare sitter alltid och garvar åt mig och säger; ”men böla då din tönt!”. Mm, då vill man ju verkligen böla! NEH! Då sitter jag och hittar på alla möjliga konstiga svärord samtidigt som jag blir påhejad av resten av gänget haha… När det börjar gå upp emot 6-8h och alla endorfiner i kroppen är finito, då kan det börja bli riktigt jobbigt. Men det är ju tur att vi är så snälla mot varandra och tröstar så fint hahahaha…! Puss på dig Danne! Ink baby, ink…
Mina tatueringar berättar en historia; slutet/början av en tidsepok, upplevelser, tankar, mål och framtid/historia. De berättar om mig, vem jag är och så är jag ju en sucker för text. (Det gillar inte tatuerarna att göra haha…) Så lite existentialiskt moja blir det ju också. Jag är sann mot mig själv i mina tatueringar som speglar mig, de påminner mig och varnar mig. Oroa er inte, jag har ingen ful jävla trible à la trampstamp i svanken. Inget kattarsel runt naveln heller. Efter ett tag slutade till och med mamsen att chockeras över mina gaaaaalna uppsåt. Well, well… No pain, no gain. Embrace yourself; what ever floats YOUR boat! För övrigt är jag förbannat trött på bittra tanter på tunelbanan som högt pratar med sin make i ett säte vi tre delar, om hur MAKABERT det är att unga damer ser ut som kåkfarare/sjöbusar. Då är det kul att vara orädd och att få utnyttja sin verbala förmåga. 😉 Artig som få; ofc!
