Efter ett ständigt googlande efter förslag om vad ”gruppintervju” innebar konstaterade jag att det kunde gå till på väldigt många olika sätt. Vissa historier gjorde mig skräckslagen medan andra gjorde mig lite lugnare. Det enda jag kunde tänka på var att jag, som ofta blev nervös inför redovisningar och liknande i skolan, nu för första gången skulle göra en intervju och inte nog med det.. intervjun skulle vara med massa andra… Men mamma, min underbara mamma, gav mig ett tips. – Istället för att tänka att du aldrig kommer klara det och även om det inte alltid går vägen, så är du alltid en erfarenhet rikare pga av det nya utmaningar du får! Och det stämmer ju. Jag hade ju faktiskt inte en aning om hur en sådan här intervju går till, men det bästa var ju att jag skulle få veta. Jag behövde bara VÅGA göra det.
Jag har blivit mycket bättre på att hantera mina känslor. I typ början av ettan på gymnasiet darrade jag som ett asplöv varenda gång jag skulle ställa mig framför den där jävla talarstolen och hålla något fånigt tal som ändå ingen lyssnade på… Men nu känner jag mig verkligen mer säker och inte alls lika nervös inför saker som ska hända mig. Jag har liksom börjat se allt som en utmaning och det är ju inte hela världen om något går snett. Jag har även försökt att göra om nervositeten till spänning. Att istället för att vara nervös ska jag känna SHIT POMMES FRITES vad spännande och vad mycket jag har att lära som man faktiskt inte får lära sig i skolan. Jag tror aldrig någon ens nämnde gruppintervju för mig….
Min gruppintervju gick till så att vi fick sitta runt ett bord…. nä en fotbollsplan….nej men ni fattar. Ett bord. och så fick vi presentera oss själva samtidigt som alla malde på massa bra saker om sig själv och kryddade antagligen en aning. hehehe. Sedan frågade hon en fråga som vi alla skulle svara på och sedan var det klart. Det jag lärde mig var att man ska delta i diskussionerna och titta på alla runt bordet. Vara glad och framåt och inte visa att man är allt för nervös och sedan har du gjort allt du kan. Inte farligare än så.. Googla runt och få lite tips var bra. Men man skrämde upp sig själv därför ska man sluta när man känner att man har fått en bra överblick. Man behöver inte fördjupa sig liksom…man löser allt det där när man är på intervjun. Och alla är vi människor, med fel och brister..ingen är perfa. Och så där vackert avslutar jag detta blogginlägg.