Ta o kamma dig unge fröken.

Ok. Jag blir trött på mig själv när jag läser mina deppiga inlägg här, sorry about that men man måste ju få vara lite nere ibland. Nu är det dags att cheer up. Typ. Lite iaf. Jag har fått en tid hos mirakeldoktorn så det blir att åka till London igen!! Det är mina knän detta gäller. Jag föddes med knäppa sådana. Inte helt funktionella, de brukade nämligen gå ur led 5 gånger i veckan (detta innan mina operationer som gjordes 2003 och höger 2005). De går inte ur led längre men knäskålarna flyttar fortfarande på sig vilket betyder att brosket (under) tillslut kommer att slitas ut helt. Vilket då quite obviously would be a dissaster. Under resan till London fick jag träffa en otroligt framstående sjukgymnast som skickade mitt case vidare till en av världens just nu mest framstående knäkirurger. Jag har haft tur, jag har min älskade vän Camilla (tillika PT) att tacka. Om det inte hade varit för henne så hade detta inte ens varit möjligt! I augusti åker jag alltså till London för konsultation… jag är redan nervös. Detta betyder förhoppningsvis att jag slipper bli krympling vid 35… Håll tummarna för mig snälla ni! Dessa knän har orsakat mig både fysisk och psykisk smärta i hela mitt liv, snart blir det förhoppningsvis slut på det!

Kramar