Sitter med ett glas rödvin och snörvlar. Tänkte somna snart, innan 9 är mitt mål :-). Har tänt ett ljus för min älskade Oliwer, saknar honom så… kan inte tänka på honom utan att ögonen börjar tåras :-(. Hur kommer man över sin vovve iksom? Går inte. Kommer alltid vara knäckt över att mitt lilla hjärta är borta. Svider rejält… Men sånt är livet fina ni. Man får komma ihåg de härlig minnena… dock är det värsta att när jag gör det så saknar jag honom ännu mer… Lillpojken. Alltid mattes fina kille. Djur är det bästa som finns, ill choose them in front of humans any day. Jag är övertygad om att min fina tjej Anouk saknar sin ”bror” med… Hon har inte varit sig lik efter att vi avlivade honom :-(. Har ni varit med om det? Att den ena ändrar sig efter att den andre är borta? Bör tilläggas att Anouk nu bor med mina föräldrars 2 underbara tikar (dvs inte ensam hund) men jag märker skillnad ändå… Kram på er
