Okej! Då var dagen kommen. Det är dags att sitta still i totalt 27 timmar på tre flygplan och hela resan kommer ta 37 timmar totalt. Hur jag ska klara det vet jag inte. De som känner mig vet att jag inte kan sitta still för länge. Jag blir snabbt uttråkad och allt börjar klia i kroppen. Dock, ser jag framemot alla filmer som jag kommer hinna glo på.
Förutom rädslan att inte kunna sitta still för länge finns det fem andra:
1. Det logistiska. Tänk om något flygplan blir försenat och gör att vi missar nästa. Jag vet att de borde ha kommunikation sinsemellan men efter några år på högskolan och som kommunikationsstudent vet jag att kommunikationen inte alltid funkar som det ska.
2. Stora flygplatser. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det första gången jag reser utanför Europa vilket betyder att jag kommer befinna mig på väldigt stora flygplatser. Stora för mig. Den största flygplatsen jag har varit på är Arlanda år 2007. Tänk om jag inte hittar min gate? Jag som lätt får panik kommer sätta mig på rulltrappan and cry me a river.
3. Hunger. Vi ska te med oss lite mat till flygplanet mot London. Efter det får vi inte ta med någon mat alls på planet. Hur har dom tänk sig att jag ska klara mig? På en lunch och en liten snack i 12 timmar per flygplan? De känner mig inte.
4. Resväskor. De som reser långt vet att det inte är omöjligt att resväskorna försvinner någonstans på vägen. Efter att min kusins resväska försvann när han åkte till USA och därmed fick leva på ett par jeans och en T- shirt i fem dagar är detta en mardröm. Som tjej så behöver jag ALLT som finns i min turkosa resväska.
5. Hundar. Sa jag att min mardröm var att min resväska inte skulle komma fram till Australien? Glöm det. Jag har hört att tullen i Australien släpper sina hundar lösa som får tassa fritt bland resenärerna vid kontrollen. Hur ska jag klara detta, när jag i vanliga fall brukar gå över gatan, utan att se mig för bilar, när jag träffar på en hund? Ryser bara av tanken samtidigt som jag inbillar mig att det är falsk information jag har fått.
Bilden tagen i Albanien på väg mot Montenegro. Denna bild får symbolisera början på denna resa då jag inte har några andra fancy bilder att visa just nu.