Hej

Jag vet att du inte vågar gå fram till mig och säga hej, kanske är det för jag skrämmer dig med mina vänner som alltid ska säga hur ”ful” och ”äcklig” du är till mig. Men det är okej, för hade du gått fram till mig hade jag kunnat förklara. Att jag inte sa hej till dig heller för att blickarna alla på skolan skulle ge mig skulle skapa nyheter på aftonbladet och expressen, jag skulle förklarat att du alltid kunnat hänga med mig på lunch rasterna och ätit med mig istället för att sitta i hörnet ensam, jag skulle förklarat varför jag aldrig sa nej till dom som tog din väska och sparka ner den nerför skoltrappan och varför du gick gråtandes hem. Skulle förklarat varför jag va en sån idiot. Jag önskar jag kunde hjälpt dig med skolåren och iallafall sagt hej till dig. Bara det lilla ordet hej. 

Jag vet lilla vän att du setat om natten med kudden över ansiktet. Med ångesten om att det är skola nästa dag och att du bara längtat efter ett slut. Att du gått i korridoren med klumpen i magen som bara sitter där dag in och dag ut. Jag vet att du önskat att någon gick fram och frågade om du ville hänga med till maten eller om du ville hitta på något en sommarkväll, jag vet att du känner dig ensam. Jag vet. Jag önskar jag kunde gjort något åt det men alla år jag vetat har jag aldrig vågat gå fram till dig, va rädd att få veta att jag kunnat sagt stopp tidigare innan all skada va skedd. 

Lilla vän, se mig i ögonen. Ta min hand

”Hej jag är tjejen som aldrig vågat säga hej till dig, jag är tjejen som vetat att du varit ensam varje lunchrast, tjejen som såg dom sparka din väska nerför skoltrappan, förlåt. Men hej du är tjejen som inte vågat säga hej till mig för du vart rädd att jag också ska kasta ner din väska, rädd att jag ska skratta åt dig och viska. Jag vet, det är okej. Så hej, hej på dig.”