Övertänkande 

Okej, nian är över. Kapisch typ, efter ett år med plugg som får en att vilja lägga sig ner och inte vakna och ett år med plugg som gett en ångest, och mycket tårar. Va jag den ända som kunde sitta och böla hemma innan jag lämna in en presentation dels för jag själv är så målmedveten när det gäller betygen så sätter den sjukaste pressen för mig själv? Nej tro det finns fler som jag. Då va detta år klart, och inte nog med det, jag är klar med grundskolan. Inte någon värsta wow grej kanske ni tycker men för mig är det en stor grej. Ska förklara enkelt, nu är det livet jag har framför mig. Gymnasiet är början av min framtid och yrket jag ska jobba med, utan den här utbildningen kommer jag hamna utanför Ica med en mugg och troligtvis inte leva som jag önskar. Den här linjen, den baserar hela mitt liv okej. 
Jag är en person med sjukt mycket tankar, och alltså visst sommarlov nu det sista man bör tänka på är skolan men är så nervös? Jag är nervös och rädd. Rädd att börja i en klass med människor jag inte känner så väl att kunna stå framför klassen att visa upp presentationer för, rädd att jag inte kommer passa in i gruppen eller att jag int kan socialisera mig med väldigt nytt folk. Att jag börjar i en klass jag absolut INTE trivs i, då jag är väldigt VÄLDIGT ångestfylld pga detta så har jag grubblat över detta ett bra tag. Nej men förstår ni? Nej usch..
Nu vill jag bara bli klar med gymnasiet, universitet, fan. Nej jag fixar det här.