Hej!
Har ju sagt att jag ska vara lite mer ”öppen” i den här bloggen. Ikväll snurrar mina tankar tillbaka i mitt förflutna. Och jag börjar tänka på P. P är mitt ex ex. Vi var tillsammans i 4,5 år. Vi träffades när vi bara var 17 år gamla. Jag kommer ihåg att jag såg honom utanför en fest. Jag tyckte han var så snygg. Kunde inte slita ögonen ifrån han. Hans ansikte, han var så söt. Jag tjatade om honom hela vägen in till stan. Jag såg att han var påväg in tillstan så jag sa till min tjejkompis Emma att vi skulle åka in till stan också 😉 smart move?
Utanför Mcdonalds stöter vi ihop med P och hans kompis gäng. Vi börjar snacka med dem och går ner mot St lars kyrkan i stan. Nere i ena gathörnet stannar P och jag och pratar. Han tar upp telefonen och börjar Sms:a, jag frågar.. är de din tjej eller? 😉 Han svarar nej en tjej kompis. Mina tankar i huvudet var YES YES YES….han börjar fråga mig litegran om vilken skola jag gick på osv. Sen kommer gänget och min kompis tillbaka och vi går med dem. Sen skiljs vi åt. P och hans killgäng skulle försöka komma in på krogen.. (pinsamt) (Tufft då).
Sen hörs vi inte av. Sen går jag in på BD och ser att han varit inne på min profil. Jag blir svin glad och hoppas på att han ska skriva. Han kommenterar en av mina bilder. Jag tänkte nu kommer han skriva något snällt och gulligt liksom. Nej han skriver… tuffing… och alltid lika brun ;). Jag blev as besviken jävla idiot skriv att jag är snygg eller nått;) I efterhand har jag fått veta att han skrev så för att verka lite cool och inte ville vara som alla andra killar utan vinna mig lite på de sättet. Vilket han gjorde eftersom att jag blev mer intresserad utav han när han var lite kall och inte så på. Sen började vi snacka på BD samt sms. men vi kom aldrig till skott. Den här killen var så svårflörtad! Jag gillade de. Aldrig stött på en kille som varit de. Jag har alltid spelat svår själv. Vi snackade i ca 4 månader och träffades efter det och sen blev vi tillsammans.
Mina tankar faller på P ikväll för att jag mådde så bra med honom. Vi är inte tillsammans längre och jag är inte kär i honom så. Men jag kommer alltid älska honom som person. Han kommer alltid vara en del av mig och jag kommer alltid bry mig om honom och vad som händer honom. Just nu är han borta i Australien och reser runt. Det har alltid varit hans dröm. Och jag är så glad för hans skull. Grejen med han och mig är att de finns ingenting som vi inte kan prata med varandra om. Vi kan prata om vad som helst. Jag kan ringa honom och bara välla ur mig precis vad som helst och han kommer alltid svara ärligt och lyssna på vad jag har att säga. Vi kommer nog alltid vara vänner. Spelar ingen roll jag kommer alltid finnas för honom. Han är helt ärligt en av dem mest klokaste och snällaste killarna jag mött.
Om någon skadar, sårar eller gör något mot honom kommer jag vara hans största beskyddare. För den djupa vänskapen som vi har, kastar man inte bort. Det är något man ska ta vara på. Jag kan sakna de vi hade ibland mest för att tiden med honom var så lugn och trygg. Vi bodde tillsammans och allt var tryggt och skönt. Vi visste vart vi hade varandra. Vi behövde aldrig tvivla på varandra. Jag helt ärligt jag kan titta tillbaka och sakna den tiden. Men jag vet också att vi behövde komma ifrån varandra för vi båda har vuxit som personer. Det började med kärlek men det slutar i en helt underbar vänskap. Jag älskar dig.
Xo
