Igår när jag funderade över dom existentiella sakerna i livet så kom jag på ett genialiskt namn på mina memoarer, boken ska utan tvekan heta: ”Mannen som gick för att han inte fick komma…”
Lagom suspekt titel, fritt för tolkningar.
Satt med en kopp citronthé, vad annars, igår och kom att tänka på en underbar reklam ifrån det ljuva 90-talet. Nämligen den magnifika Japp-reklamen där en kvinna går på stranden och kommer fram till ett strandgym, och alla killar försöker givetvis vara så macho som möjligt och spänna musklerna. Sen sista personen man ser är en tanig stackare, som öppnar sin Japp och tar en tugga, sen gör han armhävningar endast genom att blåsa på marken och således göra armhävningar genom lufttrycket.
Allt medans den ljuvliga låten ”Surfin´ bird – The Trashmen” spelades. Lyckades dessvärre inte få tag på någon bild ifrån just den reklamsnutten, men det blir något hemmainspirerat ifrån Paint istället, som ni kan se här nedanför.
”A-well-a don’t you know about the bird?
Well, everybody knows that the bird is the word!”
Nu är kaffet klart, sen blir det att sätta igång med dagens arbete.
Auf Wiedersehn
//Mr.X