I brist på annat att göra, mer än att njuta utav en perfekt bakfylla, så tar jag mig friheten att använda ett gammalt mail jag skickade ut på jobbet som blogginlägg.
Hela idén kom fram när Mr D och Mr N diskuterade på jobbet angående att använda förortsslang när man pratar med människor. Mr D som är en otroligt sofistikerad människa, vägrade helt sonika att säga ”Hej brushään” till någon som inte på pappret var hans bror. Så då blev det att maila ut en lista på lite förortsslang, samt en förklaring vad det betyder (Sett ur ett överklass-innerstads-perspektiv.) Mr D är förövrigt den största anglofilen jag någonsin träffat på.
Walla brushäään, what´s up asså? = Goddagens min gode vän! Hoppas att allt är bra med dig?
Shit määän, bruden är feeett tight! = Kvinnan är lika vacker som en ung Audrey Hepburn!
Abooo, klart man plankar på tuben! = Som en sann rackarunge, så har jag inte för avsikt att betala när jag åker Tunnelbana!
Aina kommer, jävla rasister asså! = Nu är Konstapel Bing här igen, undrar om det skett några olagligheter här?
Jag är en cok (uttalas Tjock)stor hustler jao! = Jag anser mig själv vara en affärsman!
Beckna en 5a, men ge tönten en 4:a bre! = Jag säljer 10kronor till pojken, men ger honom endast varor för 8 kronor!
Kan jag bomma en cigg mannen? = Kan jag få en cigarett av dig? Du får ingenting av mig.
Väldigt uppskattat mail, igenkänningshumor även kallat. Ungefär som när jag insåg att jag faktiskt inte är Guds gåva till mänskligheten (jag vet! Jag blev minst lika chockad som du blir nu när du läser det här!), utan att jag snarare är en helt onormal och absolut inte det minsta alldaglig kontorsslusk.
//Mr.X
