…nämen!
Vad är det som har hänt?
Den fullt onormala mannen i yngre medelåldern, som tidigare svurit en ed om att aldrig skriva en blogg har nu återupplivat sin blogg som han stängde ner efter 4 månaders bloggande.
Nu har min trogna läsarskara försvunnit, men det kvittar givetvis.
Människor är en förbrukningsvara, precis som elektricitet och vatten. Det finns alltid mer, oavsett hur många du än mister. Visst känns det lite mera surt när man förlorar vissa människor, men på det stora hela så finns det alltid någonting bra att hitta i allt, även fastän det kan kännas jävligt surt.
Hur kan man nu tolka detta beteendet? Har jag blivit helt galen, eller är det helt enkelt rätt i tiden att återuppta mina gamla vanor?
Dagens ord kommer inte att följa med denna gången, dock skall jag försöka bjuda på lite små anekdoter ifrån mitt vilda levende som ung. Eller för att citera mig själv från igår, ”Jag är som en öppen bok, men du är inte läskunnig.”
På återseende mina vänner.
//Mr.X
