Hur kommer det sig att vi män (ja, jag anser mig själv vara en man, om än en liten sådan.) alltid måste tävla om allt, hela tiden?
Nu syftar jag givetvis på min indiska buffé som jag avspisade med en kollega precis, allt mynnade ut i en gigantisk matätartävling som slutade med att det nu känns som att det rinner ut heliga kossor ifrån varenda kroppsöppning på mig.
Inte direkt den skönaste känslan jag varit med om den här sidan av millennieskiftet.
Mitt kungarike för en siesta, bokstavligt talat!
Det hela blir inte bättre i och med att klimakteriekossan på jobbet (ja, nu har jag hittat den röda tråden i det här inlägget), sitter med vallningar och insisterar på att varenda fönster skall stå öppet på vid gavel, trots att vi sitter på 8:e våningen samt att det är nollgradigt i luften.
- Halsduk – Check
- Minusgrader inomhus – Check
- Paltkoma – Check
- Arg kollega för att jag stängde fönstret – Check
- Superarg kollega som blev kallad för klimakteriekossa – Supercheck
Nu kör vi!
//Mr.X
