Det vill inte släppa, fan fan fan. Jag vet vad som händer. Jag kan denna känslan. Jag är på väg in i en ny period av osäkerhet, illamående och ångest. Mediciner kommer trappas upp och jag kommer känna mig som en idiot. Varför hamnar jag alltid här? Idag orkar jag bara inte låtsas, jag orkar inte säga att allt är bra. Jag orkar inte tänka på hur mitt dumma jävla humör och min skitsjukdom påverkar alla andra runt mig, jag orkar inte sätta alla andra först. alltid, men inte idag. Inte inte idag. Jag kommer inte sova inatt, det kan jag satsa stora pengar på. jag kommer ligga och tänka, oro, minnas. Jag tänker låta allt vara skit, jag tänker strunta i att anstränga mig, bara för ikväll. Jag tänker låta mig själv bryta ihop, bara för att se vad som händer. Jag tänker låta bli att maskera gråten med skratt och se vad som händer. Jag tänker slappna av och se vad som händer. Jag tänker strunta i allt du har gjort för mig och tycka synd om mig själv för att du svek mig. En gång. Två gånger. Jag tänker tycka synd om mig själv. Jag tänker vara sårbar. Bara ikväll, bara nu. Jag tänker släppa fram allt jag annars försöker dölja. Jag tänker analysera i sönder mina tankar tills det gör ont i huvudet. Jag tänker dricka chai te.
