Hade nyss ett oroande samtal med mamma. Det blir ingen jul i år!
Hon hade missförstått mig och trott att jag inte ville fira jul i Stockholm för att jag skulle fira någon annanstans (var fan då?).. När det egentligen är för att jag passar på att åka hem under jullovet och träffa alla jag saknar som jag inte vill fira där uppe. Jag ska ju trots allt vara där i sju veckor nu och sex till efter jul. Hur som helst så har min jul hatande mamma då planerat att låtsas som att det inte är jul i år och skippa den helt. Min lillasyster och hennes mamma ska fira med nya familjen och jul med bara pappa är som bäddat för bråk, skulle aldrig fungera. Det blir en ensam jul i år.
Varför är jag den enda i min förvirrade jäkla familj som faktiskt gillar julen? Nästan så att jag funderar på att inte åka hem i jul för att få lite julkänsla. Släkten i Stockholm har alltid mysigaste jularna. Men nej, jag måste hem och träffa älskling, mina vänner och min familj innan de sista veckorna av praktiken. Kommer jag inte hem i jul så är jag inte hemma innan februari. Dilemma. Nej, hem i jul ska jag.
Antar att man kan ha en mysig jul ensam? Fan vad sorgligt. Får man inte lov att gilla julen bara för att man har fyllt arton eller? Världens bästa och kärleksfullaste jävla högtid ju. Jag vill ha mer jul, inte mindre. Vad gick fel? Nu är jag lite lessen i ögat. Jag har kompromissat med mamma i många år nu och gått med på en ful halvmeter hög plastgran för att hon ska slippa en riktig med att strunta i hela julen? Pffft. Och nästa jul är jag ensam i Canada. Jag längtar till jul 2011… S U C K !
Haha, förlåt för gnäll. Det blir säkert fint tillslut, saker brukar lösa sig. Blev bara lite chockad och behövde skriva av mig. Kram på er alla.