Jag var så nervös inför att åka hit eftersom jag trodde att ensamheten och saknaden av alla nära skulle kännas outhärdlig. Visst är det jobbigt men långt ifrån så jobbigt som jag hade väntat mig. Värst är nog ändå oron att saker inte ska vara detsamma när jag kommer hem igen, den erfarenheten har jag tyvärr fått. När man kommer hem efter en resa och plötsligt har den man gillar mest hittat någon annan, bara för att du inte var där? Sånt svider lite, kan man lugnt säga. Det har gjort att jag har mycket svårare att glädjas över att få komma bort ett tag, vilket annars är så underbart skönt. Det är lite skrämmande. Men det ska väl gå bra denna gången. Distansförhållande i sju + sex veckor är väl överkomligt? Det är väl ändå inte så lång tid? Äh, allt ordnar sig. Nu ska jag jobba vidare och skriva ut premiärbiljetter. Idag har jag lärt mig hur man lägger upp pressbilder och pressmeddelanden på teaterns hemsida. Mer tidskrävande än man tror men ett roligt tidsfördriv, absolut. Jag trivs bättre och bättre här på jobbet, alla är så oerhört trevliga. De vet vad de snackar om också, otroligt skönt! Jag har lärt mig mer dessa tre dagarna än vad jag gjort under hela gymnasietiden (ja, i alla fall när det gäller marknadsföring och informationsdelen av skolan då). Jag gillar det! Ciao!
