Fan, fan, fan. På senaste tiden har det varit så hemskt mycket strul med mina möten hos Bup men idag skulle jag i alla fall dit klockan två.
Jag berättade för mamma i morse att jag hade haft en sjuk mardröm i natt om att jag glömde bort det och vaknade med sån otrolig ångest efter intensiviteten i drömmen.
Tror ni inte att jag halvt tre har ett missat samtal på min mobil och kommer på att.. det var något jag skulle göra idag? Helvete.
Får försöka komma ihåg det på måndag, jag är ju trots allt inne på mina sista möten där nu. Två till sen är det slut med det. Medicineringen ska dock inte upphöra än, tvärtom så vill de öka dosen men det tror jag inte kommer hända. Jag tycker det är jobbigt nog att ta det jag har nu. Det kan få mig att känna mig som ett jävla psykfall faktiskt. Gah, nu har jag så ont i magen så ni förstår inte. Det börjar ändå bli dags att göra sig i ordning för middag på Hai och myskväll, riktigt härligt, det behövs.