Jag försov mig, igen. Pernilla ringde och väckte mig innan, förtvivlad ser jag att klockan är nästan tolv. Inte en chans att jag skulle lyckas ta mig till skolan då. Dumma mig.
Jag förstår inte vad som har hänt, jag förstår inte hur jag ska orka. Jag börjar få panik. Avgörs hela mitt liv nu? Folk säger det. Om jag misslyckas nu, är jag körd då? Jag har alltid vara duktig, det är det värsta. Mina betyg har alltid vart bra och har jag inte varit så sjuk att jag knappt kunnat röra mig så har jag alltid tagit mig i kragen och gått till skolan. Sen kom depressionen.
Nu är att bry sig knappt en möjlighet ens. Med medicinen går allt bättre men långt ifrån bra. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet ju att jag kan, jag har bara inte motivationen. Var hittar man den? Fan, förstör jag hela mitt liv nu? Jag är ju duktig egentligen.. Jag tror jag har tappat bort mig själv.