Jag har under en längre period mått så sjukt dåligt av olika saker men det som har fått mig att må som mest dåligt har varit en häst vid namn Ivetta. Den utav få som kan få mig riktigt lycklig. På hennes rygg känner jag att jag kan övervinna allt. Hon är den ända hästen som jag rent utsagt kan höra tankarna av. Låter töntigt men denna häst har betytt så fruktansvärt mycket för mig.
Jag har haft oturen att mist mina andra änglar till hästar så jag har sagt hela tiden att Ivetta släpper jag aldrig. Ivetta har inte varit min häst utan min morbrors så jag har aldrig liksom kunnat bestämma helt över hon eller hennes öde. Ivetta var hästen ingen tyckte om. Hon har alltid fått varit en sällskapshäst pga att ingen vågat rida/hanskas med henne. Men en dag tog jag tag i det hela och började rida in henne, efter det har jag varit kär. Men under den tiden hade hon sällskap utav mina gamla hästar som tyvärr inte finns idag så Ivetta måste gå själv för tillfället. Stallet har blivit överfullt då 6 nya hästar har/ska anlända på gården och då var inte Ivetta varit något prio ett i stallet så hon har varit stämplad med ”döden” i pannan hela sommaren och har fått mig att gå på knäna. Jag har hela sommaren trott att hon skulle lämna mig som alla andra.
Jag har väntat och tjatat på min morbror för att få ha kvar henne men svaret har aldrig varit positivt… Dom har sagt att hon skulle tas bort på hösten. (så jag har haft min klump i magen ett tag som ni förstår) Har varje dag kollat till Ivetta minst 2ggn om dagen för att se om hon är fortfarande är kvar.
Och så förra veckan hörde jag hur telefonen började ringa och jag fick direkt upp mardrömsbilden när jag ser att det är min morbror som ringer.
Jag tänkte ” nu kommer han att säga att jag ska komma och ta farväl av Ivetta” men till slut svarar jag med hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen. Vi pratade en stund och så sa han ” du.. alltså Ivetta.. Och där kom mina tårar. Han fortsatte ” vill du ha kvar henne?”
Jag tänkte länge på det han frågade om det liksom var helt sant att han frågar . SÅKLART! skrek jag ut. Okej svarade han, för jag kan bygga ut stallet om du vill så kan du ta över ägandet på Ivetta så får du ha kvar henne. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men… HON ÄR ÄNTLIGEN MIN! MIN HÄST!
tårarna förvandlades till glädjetårar och jag kan nog inte räkna hur många gånger jag sa tack. Jag ville bara att ni skulle få ta del av den här stora möjligheten för mig.
Tack Tack Tack.
här är dom ända hästar jag har kvar.
