Till mina läsare där ute som har barn. Kan ni inte berätta lite om hur första tiden var? Alltså när ni kom hem från BB med ert lilla barn. Hur såg dagarna ut? Vad var jobbigast? Vad var lättast? Hur var stämningen mellan dig och din partner? Kom ni överens? Bråkade ni? Kände ni er glada och förväntansfulla eller hade ni panik?
Själv när jag såg videofilmen på föräldrakursen igår där de följde tre par som precis kommit hem från BB så fick jag nästan lite panik. Det nya stora ansvaret för denna lilla sköra människa. Att knappt kunna gå utanför dörren de första dagarna. Amma, byta blöja, amma, byta blöja.. Ingen sömn. Knappt hinna äta. Osv osv.
Jag vet att jag kommer vara överlycklig och förälskad i min lilla dotter men ändå fick jag dessa panikkänslor för att jag kanske inte är redo trots allt..
Dela med er av era tankar och känslor!
Blev nåt knas.. Vår dotter har alltid haft ett stort behov av närhet och har alltid legat på våra bröskorgar och sovit. alltid legat så nära det någonsin går på nätterna, känn av och låt dem få styra det. Vissa barn har andra behov än andra för oss har det aldrig fungerat att hon sover ensam i sin egen säng en hel natt. Hon tankar verkligen närhet på nätterna och dwt är så otroligt viktigt. Vi har alltid sovit väldigt bra och länge på morgonen.. Går aldeig att ha ett facit utan gå på er känsla. Lycka till
Det mesta sammanfattas i kommentarerna knnan men jag vill verkligen poängtera att lyssna på er inbyggda magkänsla! Bebisar är som små öppna böcker och visar tydligt vad de vill. Svårigheten i början är att lära känna alla små signaler men ta det lungt och stressa inte runt första tiden. Finns en pocket bok med två holländska författare som heter nåt i stil med växa och utvecklas (kommer inte i håg titeln men en av författarna heter hoyt) köp den. Alla i min omgivning läsde den och den beskriver barnets första år och hur deras utveckling av hjärnan sdr ut. Sen måste man själcvklart ta allt med en nypa salt men den ger en lite perspektiv och förståelse om barnet plötsligt beter sig annorlunda. De är små komplicerade varelser.. 🙂
Vår dotter hade och har alltid haft ett stort behov av närhet, känn av just ditt barn för i tidigare
Det sista rådet är att känna av om bebisen är en krabat men mycket behov av närhet, vår dotter
Var ett tags sen jag komenterade, alltså första tiden är helt underbar, men jag håller med om att man är sugen på vin och champange. Vi gjorde faktiskt så att vi hade med oss champange till BB
(i bilen), tog faktiskt aldrig in den till BB kände aldrig som rätt läge, (men vi gick faktiskt och köpte brie, parma och lite andra delikatesser och lyxade på BB ändå med vatten för min de
(vi hade eget rum kan väl tilläggas), barnmorskorna talar nog fortfarande om oss tror jag, vi hade väl extra lyxigt att mannen fick vara kvar hela tiden jag var där pga. tvillingarna. Men först dagen vi kom hem så gjorde vi en god middag med lite plock mozarella, tomat, parma, pesto, bröd mm. och lyxade med champange. Så härligt och vi visste att barnen skulle sova i ca 3h, det hade de gjort på BB så varför inte hemma och alkoholen hinner ju gå ur på nån timme (självklart beror det på hur mycket man dricker), vi var ju tvugna att fira barnen (vi fick tvillingar) är ju det bästa som hänt oss. Kan säga att vi fortsätter med dessa myskvällar en eller två dagar i veckan. Våra barn föddes i juni förra året. All lycka till er.
Jag har två barn.
Mitt första barn, en dotter, föddes i v 35+6 och fick ligga på neonatalen i tre dygn eftersom hon hade lågt blodsocker och fick gulsot. Hon var för trött för att suga så amningen kom aldrig i gång men jag pumpade med en elektrisk pump och gav på flaska. Jag kämpade på så att hon fick bröstmjölk i ett halvår.
Hon föddes på sommaren och kanske för att det var så ljust så vände hon helt på dygnet i ungefär tre månader och somnade vid 04.30 på morgonen.
Mitt andra barn, en son föddes på beräknad dag. Vi låg två dagar på hotell BB (båda barnen är födda på Danderyds Sjukhus) och dottern, som då var 22 månader var med oss.
Amningen fungerade felfritt och jag ammade honom länge. Han hade kolik och skrek i flera timmar varje kväll tills han var ungefär 5 månader men emellanåt var det ju ändå stor lycka.
Nu är småbarnsåren ett minne blott och även om det stundtals var tufft så är det ändå en magisk tid som jag ibland kan sakna.
Den allra första tiden skulle jag säga var den lättaste. Då var dottern vaken ca 9 timmar per dygn, resten sov hon. Så lägenheten har aldrig varit så ren som då 🙂 hade all tid i världen att göra en massa saker. Men sen vägrade hon åka vagn, ammade en gång i timmen dygnet runt, var bara glad när hon hängde i babybjörnen osv. Sambon jobbade på annan ort så gjorde allt själv. Tror hjärnan gick lite sönder efter all sömnbrist och hade noll närminne kvar. Hade dottern bara tagit flaskan så hade jag gett ersättning istället så hon hade sovit bättre. Sömnen är värd typ allt! Sen fick hon tänder redan vid 3 månader så hon sov dåligt på grund av det med. Nej längtar inte tillbaka till den tiden. Men nu efteråt var allt värt det och jag har världens gladaste och goaste tjej hemma 🙂 så njut de stunder du kan njuta och de stunder som är jobbiga går över.
Min lilla kille har blivit 6 månader nu, sjukt vad fort tiden går.
Det jag framförallt minns från första tiden var hur trött jag blev av allt. Och så alla känslor och hormoner i svallning på det, så det blev en del plötsliga gråtattacker.
Vi kom hem drygt 1 dygn efter förlossningen, och trodde att min amning kommit igång, det kom ju någon droppe när man klämde fram det. Men sen kom det tydligen inte så mycket mer. Dag 4 insåg vi att lillkillen nog inte fick i sig så mycket, utan alltid somnade så fort vi ammade. Sambon sprang till ICA och köpte en tetra ersättning och det var det bästa vi gjort! Skit i alla rekommendationer om att man bara ska ge ersättning efter inrådan från BVC, de där skedarna och en panikinköpt bröstpump gjorde all skillnad för oss.
Och det främsta rådet: njut, någon månad senare är det jobbiga glömt och det är det bra man minns!
Åh.. Den första tiden var helt underbar. Vår dotter är född med kejsarsnitt, då hon låg i säte. Vattnet gick en vecka tidigare än vad som var planerat (dom lägger in snittider ca 10 dagar före beräknad födsel) Bara att åka in – jag och min man satt och pratade med varandra medans dom tog ut vårt lilla underverk. Herregud så lyckliga vi var (och är)! =) När vi efter två dygn på BB fick åka hem föll sig allt så naturligt. Visst, det kändes jättekonstigt att spänna fast pyttevarelsen i bilstolen och köra hem. ”Är hon verkligen vår”, liksom. Hur som, det blev inte någon jätteomställning som alla pratat om. Allt flöt på löjligt bra – dotterns mor och farföräldrar menar sig på att vi inte har en aning om hur det är att ha småbarn, eftersom vår lilla groda åt punktligt var tredje timma, sov när hon skulle – inga skriknätter. Och hon vaknade framåt nio-hal vtio på mornarna. Under min mammaledighet ställde jag varje morgon klockan på åtta, för att göra mig i ordning och käka frulle alldeles för mig själv innan Emma vaknade. (Detta kunde jag göra utan problem, eftersom vi aldrig hade några skriknätter och hon åt en kvart var tredje timma och både jag och min man var utsövda) Väldigt snabbt kom vi in i rutiner, jag såg till att vara ute på många och långa promenader – hon är född i slutet på augusti, så vi fick många sköna höstdagar! Min man var hemma i tio dagar – efter det slutade han elva varje dag i en månad och vi fick mycket ”bonding”tid. När jag läser det jag skriver låter det ju som jag hittar på..Men det gör jag verkligen inte. Jag fullkomligt älskade den första tiden!! På kvällarna kollade vi på film med Emma mellan oss i soffan, eller så låg hon i knät på någon av oss. Minns första åren med stor glädje! Vad vi från början var stenhårda på var att Emma alltid skulle ligga i egen säng – vilket jag tror vi gjorde rätt i. Jag vet många kompisar vars barn fortfarande tassar in på nätterna (Emma fyllde nyss åtta) Ingen vinner på att ingen i familjen kan sova ordentligt. Sömnen, har jag konstaterat, är det viktigaste. Har vi, i vår lilla familj, otillräckligt av den varan är vi kapabla till att utföra mord alla tre… ;). Visst blev det en omställning när man fick barn, men att man helt plötsligt ska sluta vara en egen människa så fort man blir mamma är bara strunt. Det blir vad ni väljer att göra det till. Man kan ta med barn så gott som överallt – det är bara du och din man som sätter begränsningarna. Fortsätt göra det ni brukar – bara att inkludera en extra liten medlem. Ni kommer snart bli väldigt olyckliga om ni hela tiden känner att ni får offra och göra avkall på era egna personer. Skit dessutom i alla förstå-sig-påare, gör det som känns rätt för er. Vill ni lämna knytet hos barnvakt en timma för att få ta en kaffe i lugn och ro. Gör det, det vinner ni på alla tre !! Lev väl och Lycka Till!
Hej Hej!
Som några skrivit här tidigare, så beror det ju självklart på hur din förlossning gick. Jag har själv fått 4 barn, alla gånger var olika.
Men första barnet så låg jag kvar en dag extra på BB, när jag väl kom hem så kändes allt så naturligt. Inga panikkänslor eller så alls, vi tog ju inga längre turer genom landet. Men vi gick ju ut med vårat lilla knytte i vagnen, vi gick till affären.
Det är ju så att många ger sina skräckexempel till gravida vänner, men lyssna på din kropp och dina känslor när bäbisen kommer till er. Allt kommer att falla på plats så naturligt! Vill ni ligga inne i flera dagar när ni kommer hem, så gör det. Känner ni att ni orkar med att springa runt på stan, så gör det.
Jag önskar dig all lycka till med lilla bäbisen! Det är en underbar känsla att bli mamma!
Mvh Helena
Det är nog väldigt olika beroende på hur förlossningen gick, om bebisen mår bra osv. Men de flesta tycker nog att den första tiden är omtumlande, det är så mycket nya känslor. Se det som den coolaste grej du kan göra med din man för så är det 🙂 Har ni en fin relation kommer man varandra ännu närmre, kärleken till ert barn gör er ännu mer förenade. Oroa dig inte, dina instinkter kommer att visa dig vägen.
De saker jag inte visste som jag hade tyckt varit bra om någon berättat för mig:
– Det kan göra ont även efter förlossningen. För mig kändes det som muffen hängde ned till knäna men det gör den inte 😉
– Amningen gör ont till en början. Suget är starkt och barnet ammar ofta. Skaffa bra salva och smörj redan från början för att undvika sår.
– Många bebisar ammar minst var tredje timme, dygnet rynt! Alltså även på natten 🙂
– Det är inte säkert att man känner översvallande kärlek direkt. Vissa gör det, andra inte. Men oroa dig inte om du inte känner så, det kommer.
Ett litet tips: Försök att låta din man hitta sin väg till en relation med bebisen utan att du lägger dig i för mycket. Även om du blir galen av att han byter blöja på ”fel” sätt, håller lite fel eller är fumlig till en början 🙂 Det kommer att löna sig i längden!
Lycka till, du kommer bli en supermamma!
Det går! Det är väl det bästa sättet att beskriva det. All oro man har inför förlossningen och hur det ska bli när man kommer hem. Det går inte att föreställa sig förens man är mitt i det och då bara går det. Min lilla kille kom till världen för snart 20 mån sen och jag kan inte fatta hur snabbt det har gått. Efter en chockartad förlossning på 55 min (vi hann knappt in) var jag helt plötsligt mamma. Förlossningen gick bra, enligt de som var där. Jag var mest panikslagen över smärtan och skrek att jag ville ha kejsarsnitt. Lite sent påtänkt hehe. Men det gick! Och ut kom min lille Sebastian. Jag förlorade mycket blod och var rätt dålig första veckan. Vilket i efterhand visade sig vara bra för min man som direkt blev superman och fick ett nära band som kanske många andra pappor missar. Tips! Sätt igång med nappflaska på en gång även om amningen funkar bra. Jag pumpade och sen kunde min man och jag varva att mata. Så jag tog amningen på natten och min man tog frukosten så jag kunde få ligga kvar en stund till. Även senare visade sig detta vara bra då vi aldrig hade några problem att avvänja amningen. De första veckorna är mest byta blöja och amma. Men våga dig ut! om din lilla tjej verkar med på det. Vi levde i en bebisbubbla första veckan. Det kändes rätt naturligt. Tog nån promenad då och då. Men man orkar inte mycket mer. Men vecka två då var jag ute på stan och träffade kompisar igen. Bara lyssna på din lilla tjej. Jag flög med Sebastian första gången när han var en månad. Gick toppen och har gjort det nästan varje månad sedan dess. Allt går om man vill! Och bara kom ihåg att inte ha för stora krav på dig själv. Jag älskade inte Sebastian från första stund som man hör ”alla” mammor säga. Men jag kände ansvar för att beskydda honom och ta hand om honom. Kärleken kom efter ett par dagar. Det är ok att vara trött! Be om hjälp om det behövs. Men framförallt, hur tungt det känns när du är trött eller om hon är ledsen… Det går!
Min lilla Bastian är 12 veckor nu och det är först nu jag känner att jag kommit in i mammarollen ordentligt.
Först var jag livrädd för förlossningen eftersom jag är extremt smärträdd, och visst gjorde det skitont, men en konstig smärta som ändå gick att hantera! Däremot tyckte jag att smärtan efter man kommit hem var några resor värre. Visst är det lite beroende på om man spricker osv, men jag gick runt med ett öppet sår ”där nere” i 8 dagar innan det äntligen läkte ihop. Och för att inte tala om amningen som framkallade många många tårar innan mjölken rann till..
Man har en inre bild om hur tiden efter förlossningen ska vara, jag skulle t.ex. Strosa på stan med min fina vagn och underbara son, powerwalka, bara njuta. Ist var jag som en zombie och blev glad om jag ens fick gå på toa själv.
Nu låter det som att det bara är hemskt och så är det inte. Allt är värt det i slutändan, men ha inte för höga förhoppningar på dig själv de första 2 veckorna. Ge dig tid och läka och hitta rutiner i lugn och ro. Och var beredd på att din make kommer lära känna dig lite mer än vad man kanske vill ibland 😉
Min underbara sambo vet nog mer eller mindre allt om mig och har nog tyvärr sett allt också!
Man blir extremt utsatt och utelämnad när man föder barn, och visst finns det stunder man förbannar hela situationen, som när t.ex. man behöver förklara för sin sambo att mdn behöver hjälp att byta binda (blöja).. Eller att man måste be honom köpa hemorojdkräm och laxeringsmedel för man är rädd att hela tarmen ska ramla ut om man behöver bajsa.. Men jävlar vad du växer som människa.
Och typ mig, känslan att man inte är redo har alla, men när du klarat första veckan hemma och du börjar få tillbaka din kropp och du inte har ont. Då. Då kommer du känna dig som superwoman. Man klarar allt!!
Stort lycka till med er lilla flisa
Tror att du oroar dig räcker ganska långt.
Alla ideer om hur man tror man är/ tycker o kommer vara försvinner och man anpassar sig.
Kommer bli superduper.
Min son är nu 3 mån gammal och den första tiden var verkligen upp och ner. man var ju självklart överlycklig över den nya familjemedlemmen men jag hade ont efter förlossningen, när mjölken började rinna till hade jag svinont i brösten och fick även sår där pga allt sugande, och jag var så trött!!! efter förlossningen hade man ju bara velat ha semester och slappat och vilat upp sig inför det nya liv man ställs inför men icke 🙂
dem första veckorna bestod av att byta blöjaoch amma. min lille ammade typ 1 timme åt gången och sen sov han 1 timme och sen var det på det igen 🙂 jag kände mig som en mjölkmaskin!!!!
MEN efter någon vecka känns och blir allt så mycket bättre!!!
ett tips är att försöka vänja den lille vid vad som är natt och dag. ha tänt på dagen och gärna musik i bakgrunden och släckt och tyst på natten och att även att låta barnet sova i eran säng 1-2 mån för då kan du amma liggandes på natten och du får sova så mkt mer!!!
du kommer älska livet som mamma, den kärleken man får är det finaste som finns <3
vilket bb ska du föda på??
jag födde på bbsthlm och jag kan varmt rekommendera det!
Jätte lycka till, det kommer gå super! ska bli spännande att följa din blogg nu framöver 🙂
kram till dig
Jag ska också föda på BB Sthlm 🙂
Första tiden var riktigt jobbig tycker jag och underbar på samma gång. Det är lite synd att alla pratar om själva förlossningen men ingen berättar om tiden efteråt med förlossningsdepression, amning som inte fungerar, barn som inte sover och hur svårt det är att anpassa sig till en ny liten familj.
Min Liam kom till med akutsnitt två veckor efter BF. Amningen fungerade inte, jag fick en mindre drepression, Liam sov inte och fick kolik. Han sov inte mer än en timme i taget de första 3månaderna. Vi testade allt, utesluta mat, akupunktur osv men det hjälpte inte. Efter ett halvår började koliken försvinna men de första två åren sov han jättedåligt.
Nu är han 3år och sover som en prins. Det sjukaste är att även om det var en jobbig period så var det värt varenda sekund – jag har ju världens finaste lilla kille 😉 Om två månader kommer lillebror och vi hoppas på mer sömn och lugn denna gång!
Lycka till Sophie, hur er första tid än blir så blir den garanterat underbar!
Kram Jennie
Vi bodde i Californien när Stella föddes och hon kom med akutsnitt, då jag inte hade något forstervatten kvar. Snittet i sig gick super enkelt, och var så positivt – hela förloppet. Sedan var vi kvar 4 dagar på BB, och när vi åkte hem kändes det lite som om att wow – de släppte hem oss utan hjälp?! haha! För det var så mycket hjälp på BB. Väl hemma, var det som vi var i en liten bubbla de första dagarna, men inte något speciellt mer än så roligt och skönt att vara hemma. Visst är det mycket, men det kändes som det var helt ok och som det skulle vara. Vi började gå lite promenader, som blev lite längre osv. Jag hade extremt svårt med amningen – så det var mitt kämpande, jag satt på nätterna och försökte pumpa när jag borde sovit. Jag önskar så här efter att jag hade givit mig själv lite mer ”slack” och inte varit så hård mot mig själv då jag faktiskt aldrig hade någon mjölk – men jag vill inte inse detta – eftersom ”alla” ammar. Jag kämpade i 3 månader, sedan gav jag upp – och det var så skönt att slippa stressen, då jag inte hade mjölken där. Så mina tips är att lyssna på dig själv först, ta råd från barnmorskor och vänner – men hör din egen röst först. Många sköterskor hade sina ”tips” och det blev många bra och mindre bra tips efter en stund…..
Angående sömn, så var det för mig att kroppen vande sig med mindre sömn och äta gjorde jag när hon sov, för sover gör de ju mycket i början trots allt.
Lycka till med allt!! KRAM!!!
Sophie!
Det är det bästa och mest underbara man kan vara med om.
Att lämna hemmet bara du och din man för att sedan återvända nästa gång som en liten familj, med ytterligare en familjemedlem. Det är så coolt!
De första veckorna sover de bara…:) Ta tillvara på den tiden då lilla prinsessan vill sova på er. De vill dom inte senare. Det är härligt för pappan att få den närheten.
Det jobbigaste för mig var just amningen, det gjorde förbannat ont….länge. Ingen hade sagt det till mig eller så hade jag vägrat att lyssna. Det var hemskt i ca fyra veckor men jag är glad att jag höll ut. För det underlättar och nu är det faktiskt riktigt mysigt.
Försök att lyssna på dig själv och inte ta in vad alla andra säger. Man får höra så mycket åsikter om allt och man är så extremt känslig. Försök att lyssna på din inre röst. Du och din man känner ert barn som inga andra. Kom ihåg det!
ÅÅååå ta tillvara på all tid, det går så fort.
Lycka till med allt, snyggaste morsan..:)
Kram!!!
Jag ligger med min fina 9-månaders på bröstet och undrar vart tiden tog vägen! Det som kändes som en mörk tunnel med amning,blöjbyte och vakna nätter är helt plötsligt slut. Bara sådär. Och jävligt fort går det! Vi fick en jobbig bebis som skrek sig igenom sina 4 första månader och jag vankade hundra varv i lägenheten och undrade vad fan jag hade gjort, tagit mig vatten över huvudet! ( jag drömde i smyg om mina vänner och galna partynätter som aldrig tog slut) Jag vågade inte lämna hemmet dom två första veckorna och så fort den ena jobbiga perioden var över, började nästa! Nu kan hon stå och gå, skiner upp som en sol när hon ser en hund och vill absolut inte bli matad med sked. Hon har en stark vilja, envis som tusan men skrattar sig nu igenom dagarna! Jag går gärna en hel dag i Vasaparken och pekar på olika hundraser, jag är världens lyckligaste! Var berädd på en bergochdalbana Sofie, det kommer vara helt underbart! Och hur jobbigt det än är i perioder, är det en kort tid i det stora hela! lyckönskningar!
Hej,
Vi väntar vårt andra barn. Har BF om fem dagar. Det blir en omställning i början. För min/vår del var det främst att den tid man tidigare kunnat lägga på sig själv, reducerades markant. Det kändes i början som att jag var fånge i mitt eget hem för det enda jag gjorde var att amma hela tiden. Nu denna gången känner jag mig mer trygg. Jag vet att jag är bäst för mitt barn precis som du/ni kommer vara bäst för ert. Lyssna till dig själv, hitta era egna rutiner. Finns inget rätt eller fel 🙂 Det är ok att vara ledsen efteråt. Att få barn är en omvälvande känsla som inte går att beskriva. Tillåt dig själv att känna vad du känner. Stort lycka till! Varm kram