Här kommer min förlossningsberättelse.
På lördagen den 10 november ringer jag mina vänner Marion och Lollo och bestämmer träff på Elverket för att avnjuta deras brunch. Jag känner i hela kroppen att Maxine kommer att komma på utsatt datum, dvs söndag den 11:e, och tänker att det nog är en bra idé att ladda upp med energi innan. Äggröra, bacon, våfflor, you name it!
Runt 01 på lördagsnatten började jag så smått känna av vad som borde vara värkar. Jag ringer då Jonas och berättar att jag tror M är påväg. Han blir lite lätt stressad men jag säger lugnt att han kan jobba färdigt och komma hem vid 03 då han slutar. Han kommer 02.30.
Jonas vill åka in direkt men jag börjar pilla med BB-väskan och kollar lite TV mm. Vid 4-tiden börjar värkarna göra ont och vi lämnar hemmet. Först lämnar vi Melvin hos mamma och sen vill jag absolut åka förbi en 7-eleven för att köpa godis och dricka. Man har ju fått höra att ens första förlossning vanligtvis tar en jäkla massa timmar och att lite snacks är att rekommendera (det ska komma att visa sig att jag inte tillhör genomsnittet.. såklart..)
När jag ringer från bilen för att meddela att vi är på väg får jag höra att det inte finns något ledigt förlossningsrum och att jag får komma till eftervårdsavdelningen istället. Och här börjar ”helvetet”..
Barnmorskan på eftervårdsavdelningen tar emot oss och kopplar CTG som visar att mina värkar är regelbundna med ca 3 minuters mellanrum. Vid 05 mäter hon mig till 2 cm öppen. Förlossningen räknas som startad vid 3 cm så hon säger med uppenbar säkerhet att jag har lååångt kvar. Jag tror på henne såklart.. Hon är ju proffs..
Men ganska snabbt, kanske en halvtimme efter att hon mätt mig, ändrar värkarna karaktär ordentligt. Jag räknar själv till 2 minuters mellanrum och de gör nu helvetiskt ont.
Jag ber om lustgas och epidural men eftersom vi är på eftervårdsavdelningen har de ingen smärtlindring på plats. De dom kan erbjuda mig är akupunkturnålar och sterila kvaddlar. (Aldrig sterila kvaddlar tänker jag!..Det ska tyvärr komma att ändras..)
Barnmorskan kommer in med akupunkturnålar och sätter en i pannan och två på vardera händer. Då jag nu har så otroligt ont, fäktar jag med armar och ben varje gång en värk kommer och nålarna är på väg att tryckas in i hjärnan och händerna. Hade nog inte känt av det ändå eftersom smärtan var så olidlig. Barnmorskan ber mig slappna av i axlarna och andas lugnt men det är ju helt omöjligt i detta läge. Nålarna hjälpte alltså inte ett piss.
Hela tiden tänker jag att jag måste ha öppnat mig mycket mer nu eftersom jag har så fruktansvärt ont. Jag är dessutom väldigt smärttålig så detta känns inte normalt. Men av någon anledning härdar jag ut utan att be barnmorskan mäta mig på nytt. Jag litar ju på att hon kan sitt jobb och när hon säger att en första förlossning ”alltid” är jättelång.
Då smärtan nu börjar bli helt olidlig och det känns som att jag skulle svimma flera gånger, skriker jag efter sterila kvaddlar (fast jag bestämt mig för att absolut inte testa). Och denna smärta går nästan inte att beskriva i ord. Om jag ska försöka så känns det som att de skär mig fram och tillbaka i ryggen med de vassaste av knivar. Och inte avleder det smärtan heller.. Såhär i efterhand är jag helt säker på att jag var alldeles för långt gången i förlossningsarbetet för att de skulle ge någon verkan.. Om barnmorskan bara hade mätt mig ytterligare en gång..
När dag-barnmorskan byter av natt-barnmorskan kl 7.30 vill hon åter igen kolla mina värkar med CTG trots att jag ligger och gråter (skriker!!) av smärta och säger att jag måste vara mer öppen än de 2 cm jag var när den första barnmorskan mätte mig vid 05.
”Så snabbt brukar det inte gå”, säger även hon då. Men när hon sedan kommer in en halvtimme senare och konstaterar att mina värkar är regelbundna och med 2 minuters mellanrum (som om jag inte visste det!!!) så undersöker hon hur öppen jag är, lutar sig sedan över mig och med en överdrivet mjuk röst säger hon ”Du, det är dags för dig att föda barn nu.. Du är 10 cm öppen!”
No shit!! Jag sa ju det!! Kör upp mig på förlossningen och ge mig epidural NU!!!
Här ska också tilläggas att jag GICK upp till förlossningen då det inte fanns någon rullstol tillgänglig. (!?) Jag började krysta i hissen..
Kl är 08.30 när vi kommer in i förlossningsrummet.
Jag fortsätter jag skrika efter epidural men narkosläkaren har såklart andra patienter före mig och när hon väl kommer in i rummet vänder hon lika snabbt. Det är för sent för epidural. Som tur är får jag iaf tillgång till lustgas. Yey!!
I själva utdrivningsskedet struntar jag i lustgasen då jag har svårt att höra vad barnmorska säger. Allt går så fort och då är det extra viktigt att jag håller igen då och då. Här har jag knappt någon tidsuppfattning alls då min kropp och min hjärna är helt slutkörda efter värkarna utan smärtlindring men som tur är så känns det som att allt går väldigt fort, vilket det också gjorde.
Barnmorskan Jennie som förlöser mig är underbar och gör att tiden i förlossningsrummet och utdrivningsskedet känns som en dans på rosor jämfört med värkarna jag genomlidit nere på eftervårdsavdelningen.
Kl. 09.46 kommer Maxine till världen.
Såhär i efterhand är jag ändå nöjd med förlossningen trots den helvetiska smärtan som pågick de första timmarna. Det jag bär med mig till nästa gång är att lyssna på och lita mer till min egen röst. Jag visste och framförallt KÄNDE att jag öppnade mig extremt fort och borde ha fått barnmorskan på eftervårdsavdelningen att mäta mig flera gånger. Då hade jag kunnat slippa den värsta smärtan.
Alla är vi olika och även om majoriteten av förstagångsföderskor kanske har en förlossning på ca 15 timmar så finns det ju dom, jag, som gör det bra mycket snabbare än så, och det borde barnmorskorna ta i beaktning.
Maxine, några minuter gammal..
Hej Sophie! Tänkte kolla med dig vilken MVC du gått hos? Ska själv bestämma nu för första gången och har ingen aning vilken man ska välja? Hälsningar, M
Jag gick på västermalms BVC då det var nära mitt jobb. Min barnmorska heter Joanna Daller Moberg och är super! Så fråga efter henne 🙂
Nu med Maxine går jag till Stureplans BVC då det ligger nära hemmet. Där är de också bra!
Hej Sophie!
Jag blev igångsatt pga havandeskapsförgiftning och min förlossning gick också otroligt snabbt! Jag öppnade mig fullt på 4 timmar! Och från att jag satt och åt middag tills att bebisen var ute gick det två timmar!! Och det är också mitt första barn. Och jag gick inte sönder något trots det snabba förloppet. Och jag känner flera där det gått jättesnabbt trots förstföderskor. Så nej, det behöver absolut inte ta 15-20 timmar, det borde ju barnmorskor vara fullt medvetna om! Jag hann heller inte få någon bedövning och ja, det gjorde helvetiskt ont!! Men det var ändå det coolaste jag varit med om..;) Kram på dig och alla andra fina tjejer här i kommentarsfältet! 🙂
Trots det du beskriver har jag verkligen börjat längta efter barn sedan du började blogga igen och var gravid! Finare mage och sötare bebis går knappt att hitta 🙂 Har alltid varit rädd för att livet ska ”ta slut” när man får barn, men med din blogg känns det inte alls så, snarare tvärtom – att livet fick en mening på något sätt. Nu när hon är här: hur känns det egentligen att vara mamma?
Ser verkligen fram emot jag får en egen 🙂
Kram på dig!
Det ryser i hela min kropp då jag tänker på att jag skulle ha hamnat gå igenom en förlossning utan bedövning. Min förlossning började kl 2.30 och kl 9.21 föddes min son, så här är en till som inte hör till majoriteten 😉 Utdrivningsskedet var ett helvete för mej och bedövningen (epiduralen) tog inte alls på just då, men på öppningsskedet är jag glad at jag fick möjlighet til den. Lustgas vågade jag inte ta, var rädd för illamående :/
Lyfter på hatten för dej som kämpade på utan epidural! 🙂
Du beskriver just det jag är så rädd för. Sitter här med lite ångest, svårt att andas. Och jag är inte ens gravid eller försöker bli gravid… Eller ja, inte än på ett par månader iallafall. Vi pratar om det men jag är för rädd. Jag funderar på att strunta i att skaffa barn just för att jag är så fruktansvärt rädd för förlossningen. Jag har ett för stort kontrollbehov (inte bra jag vet) och är livrädd för att jag ska hamna i händerna på just en sån person som du gjorde, som inte brydde sig om DIG utan bara lutade sig till statistik och hur det borde vara för en förstagångsföderska. Jag ser framför mig hur man är i deras händer, man är livrädd och har panik och sen så är det ingen som lyssnar på en. Och då skulle jag börja skrika ännu mer på hjälp och då skulle de stänga av öronen ännu mer för att de bara ser mig som en hysterisk galning… Nä usch va jag är rädd. Bara tanken på att gå igenom en förlossning får ögonen att tåras på mig. Och då har jag hög smärttröskel. Smärta är en sak men det är känslan av att inte ha kontroll som skrämmer mest. Att inte bli lyssnad på. Tagen på allvar, när jag är i mitt mest sårbara tillstånd någonsin…
Du ska inte ha ångest eller känna dig rädd för att föda barn, S. Trots att jag hade väldigt ont under ett par timmar var det det häftigaste jag någonsin varit med om. Att föda barn är magiskt och underbart och smärtan glömmer man bort så fort ens älskade och efterlängtade barn kommit till världen.
Tack för att du delade med dig Sophie! Vet inte om du känner likadant men jag är så fascinerad av förlossningsberättelser och njuter av att läsa om andras mirakel! Min förlossning tog 20,5 h efter det att vattnet gick, dock låg jag fullt öppen i över 5 h innan min flicka kommit ner i bäckenet och jag kunde krysta, det var ett helvete och ingen bedövning hjälpte (hade epidural)! Men såhär i efterhand så är jag så tacksam att allt gick så bra, hade havandeskapsförgiftning och blev igångsatt! Sen förundras jag över hur starka vi kvinnor är, känns som att jag klarar av vad som helst, för jag klarade av att föda fram ett litet underverk. Heja oss!! 🙂
Nästan samma sak med mig också, jag var öppen 8 cm när vi kom in, sen tog det 20 min och hon var ute, födde också på bb Stockholm.
Xx
Åh, vad bra skrivet! Jag känner verkligen igen mig i mycket av det du skriver. För mig gick det också väldigt snabbt i början. Barnmorskan ville heller inte mäta mig, utan ville vänta till dagpersonalen kom. Tillslut mätte hon och då hade jag öppnat mig flera centimetrar och var redo för epídural. Sedan saktades mitt värkarbete ner och jag fick krysta i 1 h. Fruktansvärt, men man klarade det ändå på något sätt.
Kram
Hej och tack för din berättelse.
Det är så himla vanligt att barnmorskorna tror sig veta så himla bra. De borde lärt sig vid det här laget att alla förlossningar är inte lika. Detsamma hände mig visserligen vid andra barnet. Jag låg liksom med mina jeans och var 8 cm öppen.
Hon bad min man åka till Mc Donalds och handla då det tar såååååå lång tid innan det händer något. Jo tjena 2 tim senare har vi en son liksom. Tänk om han hade åkt ! Själv kände jag på mig att nått var på G och bad henne flera gånger kolla mig. Men hon tyckte att det var för tidigt. Gissa om jag var arg !
Tredje förlossningen . . . . . kom in och var 10 cm öppen. Hur hände det liksom ?? och 25 minuter senare kom vår tredje son. Snabbt .. . . ja m ganska.
Min lilla dotter som nu är 6 månader kom också med en väldig fart. Kom in till BB kl. 21.00, hon var ute 2,5 h senare….jag förstår smärtan du beskriver:( Men sådan lycka med en liten dotter 🙂
Man tas tyvärr inte på allvar som förstagångföderska har jag märkt. Jag hade lika snabb förlossning. Ringde in till BB då värkarna kom var 3e min (första värk fick jag kl 4.25 ringde in kl 06.30) då frågade kärringen ifall jag var förstagångsföderska och att jag skulle ta en lååång varm dusch för o se ifall det var falska värkar, trots att jag sa att jag går typ sönder av smärta och min man fick prata med henne när en värk kom. Jag skrek bokstavligt i duschen i en h, ringde igen kl 7.30 och sa att jag måste komma in och jag fick det till slut. När vi kom till BB var jag helt öppen , 10 cm, och fick bara använda lustgasen. Man borde lyssna på sin egen kropp, man helt enkelt vet när det är dags!
Wow! Nästan samma sak för dig alltså. Stark du var!
Kram
Hej Sophie! Fantastisk fin historia om din upplevelse. Och sa duktigt att du klarade dig igenom det med sa manga problem och sa lite smartlindring.
Laser manga mammabloggar och alskar forlossningshistorierna, men det jag alltid saknar ar informationen om det som hander efter att bebisen kommit ut. kanner mig sjalv sa nervos infor min egen forlossning och man far aldrig lasa om det som hander efterat. ”tomning”, om man spruckit, ar smartan helt borta? osv.
Forstar om du tycker att det ar for privat att skriva om det, men jag kanner att det finns sa mycket saker som hander efterat som sa fa pratar om och ger tips och tankar om.
Kram
Hej Malin!
Självklart har man ont efteråt också men det är inget i jämförelse mot själva förlossningen. Att spricka gör inte ont. Det bästa är att så fort barnet är ute så stannar smärtan av helt! Du känner ingenting. Du är typ avdomnad. Sedan gör det såklart lite ont där nere i ett par dagar men det får du smärtstillande mot som hjälper bra. Så oroa dig inte för smärtan efter förlossningen. Den klarar du av med lätthet!
Lycko dig! Grymt kämpat.
Blir så nyfiken bara. Vad fick dig att åka in så snabbt? Jag menar kände du på dig att det skulle gå fort redan från början? Annars får man ju alltid rådet att stämma hemma så länge som möjligt och klicka värkar, duscha och kämpa tills det verkligen inte går mer. Så här i efterhand kanske det var tur att du inte ringde innan ni åkte för då skulle nog rådet va att stanna hemma ett tag till
Ja, jag kände på mig att det skulle gå fort eftersom värkarna ändrade karaktär så fort mellan 01 då jag ringde in första gången och 04 då jag bestämde mig för att åka in. Jag har alltid sedan jag var liten velat att allt ska gå fort och är väldigt otålig av mig så jag visste på något sätt att även min förlossning skulle gå fort 😉
Vad glad för att det gick så fort som det gjorde! 🙂
Min första förlossning tog 3 dygn. Hade förvärkar i 2 dygn utan avbrott och när själva förlossningen startade så tog det 22 timmar och avslutades med sugklocka.
Min andra förlossning tog ”endast” 11 timmar. 🙂
Det var samma visa för min del! Jag födde min dotter den 20 november.. Som förstföderska och utan regelbundna värkar var de två sekunder från att skicka hem oss efter ctg-undersökning men efter jag TVINGAT henne att undersöka mig visade det sig att jag var öppen 8 cm… De borde ha bättre rutiner… Tre timmar tog min förlossning från första värken! Och den avslutades i ett tomt badkar… herregud 😉 här kan du läsa om du vill http://idafanclub.blogg.se/2012/november/forlossningsberattelse-2.html
Har frågat tidigare men du har nog missat det: Vad har du för stl på din Moncler parkas? 1? Stl 0?? Tänkte beställa en men behöver storleksreferens. Vore toppen om du kan hjälpa.
Så duktig du var Sophie! Är lite nervös inför min förlossning i januari. Kram och lycka till med allt! Din dotter är fantastiskt söt!
Det är viktigt att lyssna på sin egen röst. du känner dig själv bättre än alla andra.
Min förlossning avslutades med sugklocka och ett stort barn som låg i fel läge vilket skadade mig för livet. Jag sörjer det fortfarande och har blivit traumatiserad efter den händelsen.
Trots den fruktansvärda smärtan ska du vara oerhört stolt över dig själv, du klarade det och M kom ut och mådde bra.
Även om det inte blev som du hade tänkt så avundas jag dig verkligen!