Månadsvis arkiv: augusti 2013

Mina vänner.

Trodde jag skulle hinna uppdatera såväl bloppis som blogg idag men så blev det inte..

Maxine har inte riktigt varit sig själv på hela veckan.. Dagarna är helt okej och hon är mestadels uppåt i kalasväskan! Men när det vankas middag och förberedelser för sängen så är det inte lika glatt… Somna och sova i egen säng är det inte tal om. Det är bara mammas famn som funkar. Men först är det gnäll och gråt i minst en halvtimme innan kroppen blir tung och ögonlocken sluts.. Då har jag gått säkert 38 varv i lägenheten, med det perfekta ”gunget” och ”Blinka lilla stjärna” med min vänaste stämma. Sedan går det inte många timmar innan proceduren måste upprepas..
Det är väl fler tänder som är på gång gissar jag..

Nu har hon precis somnat och jag sitter i skrivande stund med en tampong i ena näsborren. Första gången i mitt liv som jag blöder näsblod. Kan nog ha något med den där sömnbristen att göra.. Så nu säger jag god natt!

Hoppas på en bättre dag imorgon!

Eller i detta fall, en modevisning på Berns..

Gårdagskvällens upplägg var middag på ”Milles” för att sedan bänka sig framför Tigers modevisning. Jag och mamma! En underbar kväll med bästa sällskapet!

Finns det ”burrata” på menyn så är det ett självklart val! Denna var fantastisk!

Men stolen min fick stå tom.. Maxine håller på att få fler tänder och nattningen har varit kämpig hela veckan. Trots Jonas tappra försök att trösta henne så var det bara mig hon ville skrek efter. När Jonas till slut ringde mig och jag hör hennes hulkande gråt i bakgrunden så önskar man som mamma att man kunde flyga hem på två röda. Men jag lyckades springa hem på mina höga klackar på mindre än 10 minuter så ganska fort ändå 😉

Som sagt, vad är väl en bal på slottet modevisning på Berns när min ängels gråt tystnar så fort jag tar henne i min famn..

Ibland bara flyger dagarna förbi med rekordfart! Så vad har hänt sedan sist?

Vi har ätit middag på sommarens favoritrestaurang – Fiore!

Vi har badat!

Vi har ”bakat” bröd! 🙂

Vi har varit på ”Buskul”! Och det var verkligen buskul 🙂

Vi har klättrat upp på soffbordet 😉

Och idag fick jag några lugna minuter i solstol på Nybrogatan. Härligt!

Ännu en strålande sensommardag och då vet ni säkert vid det här laget att jag föredrar gräs framför asfalt under fötterna 😉

Så jag och Maxine åkte ut till en väns landställe på Ingarö. Mys i gräset och plask i poolen!

Ja, visst känner jag stödet hos alla er läsare! Ni fina människor som backar upp mig och joinar mig i kampen mot näthatet. Tillsammans är vi starka! 🙂

Och den som ger mig mest styrka är min älskade dotter. Igår och idag har vi varit på landet och bara myst hon och jag!

Nyvaken skrutt.. 😉

Alltid dessa colaflaskor 🙂

Sleeping beauty..

Fika i Gustavsberg! Maxine är väldigt sugen på mammas kaka 😉

Lek på gräsmattan! Och solglasögon var det ju också, ja! PET-flaskor och solglasögon 🙂

Hej då landet!

Jaha, ska jag bara låtsas som ingenting nu och fortsätta
som vanligt? Mitt förra inlägg har ju ändå skapat en viss debatt
och då framför allt om ”näthat” och ”nätmobbing” till följd av
påhopp och elaka kommentarer om ”ätstörningar” och ”anorexia”. För
inte är det många av er som kommenterat just detta, som gjort det
med någon särskild välvilja och omtanke, med tanke på ordvalen och
tonen i era kommentarer. De som ”bryr sig” borde väl kontakta mig
personligen och inte med anonyma kommentarer på en blogg, som
handlar om allt annat än kroppsfixering, ideal, ätstörningar,
anorexia… Jag skriver inte under på några ideal, jag förskönar
inte smala kroppar, lite mat och överdriven träning. Tvärtom så
skriver jag väldigt sällan om vad jag äter och hur jag tränar (har
gjort 2 enkla inlägg på läsares begäran). Skulle jag visa vad jag
äter varje dag och att det nu är 2 veckor sedan jag var ute och
sprang sist och att jag inte gjort ett yogapass eller lyft en
handel på flera veckor, så skulle jag väl få kommentarer som ”visst
att du äter glass så smal som du är” eller ”ingen löprunda? hur
kompenserar du det? Genom att inte äta?” osv.. Jag vet hur ni
”mobbare” funkar. Ni hittar något fel i allt, något att klaga på,
något att kritisera. Därför väljer jag att inte fokusera på andra
saker i min blogg. Men när vi nu ändå är inne på det så kan jag ju
visa er hur en lunch kan se ut så kanske vi kan släppa mina
matvanor sen?

Hemma hos mamma igår som bjöd på ostomelett med
smörstekt zucchini och tomatsallad med currydressing.

Och här har vi söndagens efterrätt (nyss hemkommen
från bröllopet på Gotland). Och ja! Jag åt upp båda paketen! Tänk
va!? Och sen kan vi väl en gång för alla släppa detta med att ”jag
HAR anorexia”. Lite väl överdrivet kan tyckas. Eller?

Detta är en av många bilder som kommer upp när du
googlar ”anorexia” och jag tänker inte vara så tydlig som att
kontra med en egen nakenbild men ni förstår nog poängen. Hur mitt
förhållande till mat ser ut är min ensak men att jag skulle ha
anorexia är ren och skär lögn. Och skulle jag nu ha en
”ätstörning”, vilket är en helt annan sak, så har jag familj och
vänner som kan hjälpa mig med det, för den saken inte sagt att det
är så. Men åter igen, ni förstår poängen! Punkt.

Ingenstans i min blogg uppmanar jag mina läsare att göra
som jag, se ut som jag, träna som jag, äta som jag. Som en (snäll!)
läsare så väldigt intelligent sa, så visar jag er en bråkdel av
mitt liv och min vardag i bloggen. Jag kan omöjligt hinna
dokumentera allt som händer i mitt liv! Hur skulle jag då hinna
älska, krama, leka med och ta hand om min dotter? För DET ska ni
veta är det absolut viktigaste i mitt liv! Att Maxine mår bra, är
glad, lycklig och älskad. Och DET kan jag säga dig CILLA! att det
är verkligen inte synd om min dotter som har mig som mamma. Att du
ens kan ta de orden i din mun! Det tog mig nästan 3 år att bli gravid med Maxine och hon är det bästa som hänt
mig! Hon har tur som har mig som mamma för så mycket kärlek som hon
får av mig, så mycket närhet och värme, så kommer hon växa upp och
bli en helt fantastisk människa. En människa som aldrig skulle bete
sig som du gör. Hon är en glädjespridare min lilla Maxine och du
förtjänar inte att ta del av hennes och mitt liv så ta dina elaka,
bittra påhopp och försvinn. Puh! Jag hoppas verkligen att detta kan
få ett slut nu för jag har ont i magen nu när jag skriver detta
inlägg. Att jag ska behöva be er ”haters” sluta sprida denna
negativitet. Mår ni inte dåligt av att vara så negativa och
hatiska? Hur kan man vara en glad och lycklig människa och
samtidigt känna ett så starkt behov av att trycka ner andra? För
mig är det en ekvation som inte går ihop! Jag vill framför allt med
min blogg förmedla glädje, och jag skulle aldrig på min blogg
nedvärdera, anklaga, mobba, eller sprida lögner om någon annan
människa och förväntar mig då inte att mina läsare heller ska göra
det. Jag kom hem igår från ett helt magiskt bröllop på vackra
Gotland. En helg fylld av kärlek, glädje, värme, skratt, dans,
komplimanger och glada tillrop till höger och vänster. Precis så
som livet ska vara! Ge varandra komplimanger! Krama varandra! Älska
varandra!