Tigermamman ryter ifrån!

Hej!

Det har varit några jobbiga veckor med förkylning, magsjuka, sömnproblem, matvägran och säkert en hel del annat som jag förträngt.

Det fina med kråksången är dock att vi nu ÄNTLIGEN fått en diagnos på Maxine gällande hennes kräkningar som de senaste två veckorna har ökat i antal.
Ja, det är så att Maxine sedan spädbarnstiden haft väldigt lätt för att kräkas och just de första månaderna är det ju mer vanligt än ovanligt att det kräks lite då och då. Men det är ju så lite åt gången och inget de mår dåligt av. Men för Maxine har det inte gått över utan tvärtom blivit värre. Jag har haft otaliga samtal med sjuksystrar på vårdguiden och på vårdcentralen om detta och alltid har de hittat en anledning som passar för stunden.
”Åkte ni bil när hon kräktes? Ja, men då är hon åksjuk.”
”Har någon i Er närhet varit magsjuk? Grannen jaha, men då är hon magsjuk.”
”Men hon är ju så liten och små barn de kräks ju mycket lättare än oss vuxna. Räcker med att de hostar till litegrann så det är bara att fortsätta som vanligt!”

Men igår fick jag nog!! Tigermamman röt till och ringde återigen till Vårdguiden (dit både Karolinska och Danderyd kopplar sina samtal).

Jag: Nu har min dotter kräkts 1-3 ggr om dagen i nästan två veckor och som din kollega så fint konstaterade igår så är det alltså inte magsjuka som det handlar om som din kollega innan dess antog att det var. Jag kanske även ska tillägga (eftersom det är något som de uppenbarligen inte tänker på att fråga mig om) att hon länge haft lätt för att kräkas och att det kan ske i princip närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst. Och en sak till var det ja; hon sover fruktansvärt dåligt och har alltid gjort plus att hon på senaste tiden blivit lite gnälligare och mer lättirriterad. Även detta symptom jag tagit upp för en annan sjuksyster som förklarat att ”Ja, men hon är nog bara en envis och bestämd liten tjej. Det ordnar nog upp sig snart ska du se!”

Och inte blir jag klokare på detta samtal.

Sjuksystern, efter min något högljudda monolog: Ja, men detta låter ju inte bra så du ska nog ta och åka in med henne.

Jag: ….Jaha. Nu passar det att åka in?! klick

Detta är det första som kommer upp i sökresultatet när man googlar ”kräkningar hos barn”:

Gastroesofagal refluxsjukdom

Att inte ens utbildade (?) sjuksystrar kunde tänka i banorna kring detta är för mig helt sanslöst. Som min nära vän Fi sagt, när även hon fått ryta till då sjuksyrror och läkare sjabblat till det så att hennes lilla dotter dragit på sig infektioner och inflammationer som med lätthet hade kunnat undvikas om de bara kommunicerat bättre och framförallt LYSSNAT BÄTTRE!

Ja, vi mammor må vara nojiga och överbeskyddande men bättre är väl det än tvärtom!? Och kom inte dragandes med någon jävla statistik och förklaringar om vad som är normalt och vanligt. Det finns alltid undantag och kanske är mitt barns fall ett sådant!! Skärp Er!

När jag då utan någon hjälp från vården kommit fram till att Gastroesofagal refluxsjukdom nog måste vara vad Maxine har så tog vi oss till Martina Barnsjukhus där vi blev så himla fint bemötta och där de bekräftade min teori om Maxines kräkningar.
Så nu har vi en ”diagnos”. Maxine får medicin som vi hoppas ska hjälpa henne behålla maten så att hon får i sig all den viktiga näring ett litet barn behöver.
Min stackars lilla älskling som knappt fått i sig ett enda riktigt mål mat på en och en halv vecka. Inte konstigt att hon matvägrar när hon börjat betinga mat med kräkningar. Det enda vi har kunnat få i henne är små portioner gröt, enstaka majskrokar och välling.

Ikväll åt hon, dock väldigt skeptiskt och försiktigt, en burk grönsakslasagne. Jag och Jonas satt som på nålar och hoppades att hon skulle lyckas behålla maten. Vilket hon gjorde. Puh! Men hon har en hel del att ta igen så jag räknar med att nätterna kommer bli fortsatt jobbiga ett tag till då hon vaknar och är ledsen och hungrig..

20131128-191408.jpg

6 kommentarer

6 kommentarer till Tigermamman ryter ifrån!

  1. Caroline skriver:

    MIn son hade även komjölksproteinallergi och fick åka ambulans och läggas in. Trots att läkaren vid flertal gånger sagt att det inte var någon fara. Han hade alltså allergi och Reflux, det är väldigt vanligt att ha samtidigt

  2. Josefine skriver:

    Hej Sophie! Bra att du ryter ifrån! Ett tips ifrån mig är att be dom ta ett prov för att utesluta komjölksproteinallergi… Googla det åtminstone för att läsa om det och för kunna fråga läkaren så mycket som möjligt! 🙂

  3. Caroline skriver:

    Hej!
    Har gått igenom samma resan med min son på 3 år. Jag fick läkarna tillslut att göra Gastroskopi för att kunna upptäcka att det var just Reflux som han har. Vad fick ni för medicin?
    Min son är idag frisk men det tog nästan två år innan han kunde sova ordentligt på natten utan att ha ont.
    Hoppas medicinen hjälper!

  4. Jonna skriver:

    Det är helt otroligt att man själv ska behöva komma in med en klar diagnos varje gång för att få korrekt hjälp, speciellt när det gäller barn!! Fått göra samma med dottern och det slutade på akuten med syrgas för den lilla stackarn som knappt kunde andas, då hade jag varit hos doktorn 6 ggr på 6 dagar och bästa rådet jag fått var ”ge vatten” och ”om 20 år flyttar hon och då slipper du oroa dig”. Ville ju stämma någon efteråt!! Hoppas hon blir bättre bu med medicin så ni alla får sova!

  5. Malin skriver:

    Stackars maxine! Men skönt att ni har fått en diagnos! Tråkigt att de ska vara så nonchalanta:( tur att du har legat på dem och inte gett upp!!!

  6. Fia skriver:

    Alltså, jag blir SÅ arg och ledsen när jag läser det du skriver då jag helt instämmer. Visst, på många sätt har vi en bra sjukvård (där alla får vård till skilland från t.ex USA) men är det samma som att ha en fungerande sjukvård? NEJ. När jag har varit i kontakt med läkare, vid t.ex urinvägsinfektion eller halsfluss, har jag varenda gång först fått diagnosticera mig själv och sen BERÄTTAT för läkaren/sjuksystern vad jag har så att dom har kunnat agera/medicinera utifrån det. När jag har sökt vård utan att själv googlat sympom innan har det resulterat i resultatlösa besök och återbesök där jag tillslut fått hjälp. Jag tror mer att detta beror på stress än okunskap hos vårdpersonalen, men likväl tär det så mycket på krafterna när man är i en redan stressig och sårbar sits. Jag kan inte ens förestålla mig frustrationen när det handlar om ett barn och det du gått igenom Sophie, men fortsätt ryt ifrån för det behövs uppenbarligen! Jag har hört mycket gott om Martinas Barnsjukhus från vänner med barn och vet redan nu att jag kommer att vända mig dit med mitt kommande barn när det behövs, inte tänker jag sitta i ett väntrum i x antal timmar för att inte få korrekt vård eller få knapphändig hjälp från en telefonist på Vårdguiden som inte vågar ge ett ordentligt utlåtande eller rekommendation (vilket till viss del är förståeligt, men jag ska inte behöva lägga på med ett ? utan faktiskt fått guidning. Det är ju trots att det dom heter: VårdGUIDEN). Suck…. jag önskar att det kommer en dag när vårdpersonal kan ta sin tid med en som patient utan att stressande titta på klockan, och grundligen undersöka och gå till botten med anledningen till att man är där.
    Det är SÅ skönt att ni nu kommit till botten med detta och jag hoppas ni har hittat rätt medicinering vilket förhoppningsvis löser upp de andra knutarna, såsom sömnbrist m.m. För trots att jag blir lika arg som du så är jag mest glad för att ni tillslut kom rätt och fick hjälp.
    Kramar till dig och Lilla M som förhoppningsvis snart blir bättre <3

Lämna ett svar till Josefine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wordpress hemsida wordpress hemsida