Det är inte första gången jag lämnar Maxine med Jonas. Har varit hos frisören en gång och på NK och handlat julklappar den andra gången, men då var jag borta nästan precis en timme så jag passade på mellan amningarna.
Nu idag var det dags för överraskningsfest för en kompis som fyller 40 och först var det tal om att vi skulle gå alla tre men vi kom fram till att det kanske var bäst att en av oss stannade hemma med Maxine. Då jag varit väldigt törstig på lite vuxet sällskap och kanske ett glas vin eller två så satte jag på mig mina nya klackar och gick iväg på fest.
Det tog exakt en timme så började jag sms-bomba Jonas! 🙂 ”Hur går det??” ”Sover hon?” ”Är hon lugn?” ”Har du behövt ge henne ersättning?” Osv..
Det handlar inte alls om att jag inte litar till Jonas förmåga att ta hand om henne. Tvärtom vet jag att han klarar av det alldeles utmärkt. Det handlar om att en timme är vad jag klarar av att vara borta från henne innan jag börjar längta efter henne något kopiöst!!
Jag höll ut en halvtimme till sen tackade jag för mig och sprang hem på mina höga klackar 😉
Men det ska ändå tilläggas att det var kul att få komma bort en stund. Klä upp sig lite fint, träffa massa vänner och äta god mat. Det uppskattas verkligen!
Dagens mamma ser ut såhär:
Topp Zara / Halsband Zara / Byxor Acne / Armband Givenchy / Ring YSL / Mobilskal The Case Factory
Snygg mamma på stan, kul att hitta din blogg igen och nu som mamma.
blogg.inspo.nu
Fin tatuering! Kan man få se en bild på den? 🙂
Jag känner verkligen igen det där. En timme går bra att vara borta, men när det blir längre tid så får man nästan värk i bröstet. Min kille är då ändå 6 månader. Jag är kanske larvig, men det är bara så jag känner det… I veckan ska jag iväg och gå på bio och äta med en kompis. Det ska bli jätteroligt, men samtidigt lite läskigt!
Kram
Hej Sophie! Alskar din blogg, redan sen innan du blev gravid. Tycker att du ar sa himla bra och inspirerande!
Br utomlands med en pojkvan som ar 30 ar som ocks jobbar i nattklubbbranschen. Han ar nattlubbschef for ett av varldens storsta foretag inom klubbar.
Jag ar yngre an honom och jobbar ocksa inom nattlivet.
han vill garna att vi ska ha barn snart, varit tillsammans i 3 ar, men jag kanner mig osaker. inte pa att det inte ar ratt for oss att fa barn, men mer att den har branschen ar ganska svar att kombinera med smabarnsliv.
Naturligt skulle det bli jag som far stanna hemma med bebisen, speciellt i borjan, men jag kanner oro over hela ansvarsfordelningen nar det galler att jobba natttid, extremt manga och harda timmar och sjalva branschen.
Vill absolut inte alls domma ut erat liv iom att jag ar saker pa att du inte visar hela bilden. och jag vill inte att du ska salja ut din man i din blogg.
jag undrar mest hur hela din syn ar pa allt. har fatt uppfattningen av att du drar det ”tyngre lasset” hemma med Maxine och allt. Inget illa med det, iom att dom flesta par har en som forsorjer och en som tar hand om allt hemma.
Jag ar bara radd att skaffa barn och sen kanna att jag kanner att jag har ansvaret for overlevnanden av bebisen. Forstar du hur jag menar?
Hur hanterar du dom problemen som kan uppsta nar du har en man som jobbar och sover ovanliga timmar? Framfor allt med bebis i huset.
Sa tacksam for svar! Kanner att du kanske kan underlatta forstaelsen for hur det ar att verkligen start ett liv med nagon med sadan kravande jobb inom branschen.
Kram Sofie