Igår hängde jag och Maxine på Kampementsbadet på Gärdet. Vi hade en jättehärlig dag med sol, bad, lek och nya bekantskaper.
Kommer ihåg att jag som barn hängde en del på Kampementsbadet på Gärdet. Kanske var det med skolan eller med någon barnflicka på sommaren då mamma och pappa jobbade. Annars har jag de allra flesta badminnen från landet på Ingarö. Åh…önskar att vi hade det kvar..saknar det så.. Falurött med vita knutar. Mitt rum med våningssäng och rosa tapeter. Min och Eriks trädkoja nedanför huset. Gungan. Den stora altanen. Utsikten! Över hela Ingaröfjärden. De varma klipporna kring huset. Det bruna garaget vars tak jag hoppade från med ett paraply i tron om att jag kunde flyga. Friggeboden med alla möjliga verktyg, prylar, bråte, fiskespön, badmadrasser.. Dit brukade jag även rymma när någon varit dum eller om jag själv varit det för den delen 😉 Lite som Emil och Snickeboa fast jag täljde kors till döda djur istället. Vi pratar såklart inget högvilt här utan enstaka möss och fåglar som jag fint begravde i papplådor bäddade med mammas bomullsbollar som hon hade i den där vackra blåvita, ostindiska burken i det fina badrummet (mammas och pappas badrum) De var rosa, gula och ljusblå. Bomullsbollarna alltså. Jag minns all god mat som lagades. Egenfångad aborre i gräddsås med dill, gräslök och kokt potatis. Allt vi grillade. Sommarens bästa lunchmat – mammas citronfil. Alldeles iskall och den perfekta balansen mellan sött och syrligt. Kunde sleva i mig hur mycket som helst! Och inne i huset var det så mysigt. Så varmt och ombonat. Så fyllt av kärlek. Vardagsrummets gula gardiner med vackert blommönster (kanske därför jag är så förtjust i blommiga blusar..) Det gigantiska matbordet i mörkt trä, riktigt gediget trä och inte sådan töntig fanér. Ådrorna i träet som jag satt och pillade på med mina små fingrar. Sprickorna i bordet som gömde smulor från bröd, bullar och kakor. De mörkblå sofforna med mönster av svarta ekollon (tror jag..) som var de skönaste sofforna jag någonsin suttit uppkrupen i. Jag och min bror bråkade alltid om just en av sofforna och vem som skulle få ligga i den eftersom den var närmast tv:n 🙂 Vi bråkade om mycket annat också 😉 Men vi hade samtidigt så himla kul ihop. På landet. På Ingarö. I vårt fina, fina hus.. Nu måste jag nog sluta innan jag börjar grina.. Detta blev ju ett helt annat inlägg än jag tänkt från början. Tänk vad tankarna skenar iväg ibland! Men visst är det härligt med minnen. Vi pratar ofta om vikten att leva i nuet men det är himla mysigt att då och då snegla i backspegeln och stanna där ett tag… Innan nuet åter rycker tag i en och leder en fram mot nya äventyr, som blir till nya minnen…
Väldigt fint skrivit. Har själv mina finaste minnen från vårt sommarställe som liten. Idag bor jag o mannen faktiskt bara några meter därifrån. Året runt dock. Älskar det och det påminner mig hela tiden om min barndom. Även om min fråga inte är särskilt väsentlig i relation till ovanstående inlägg så önskar jag så gärna att du skulle vilja svara på hur du upplevde fördelar/nackdelar med Buffalon vs.brio go. Brio go’s sittdel ser inte särskilt rolig ut men jag tycker alla bugaboos liggdelar är så himla låga. Känns som barnet ligger på marken. Speciellt för oss som är över 170 cm. Hade varit till stor hjälp då jag står i valet o kvalet. Ps. Älskar din blogg 🙂
Hej Anna!
Du har helt rätt i att tidigare modeller av Bugaboo har en väldigt låg liggdel/sittdel men de har ändrat det på deras senaste modell ”Buffalo”, vilken är den vi har. Är supernöjd med den! Fördelen med Bugaboo Buffalo jämfört med Brio Go är att sittdelen är vändbar vilket gör att du kan börja använda den tidigare då vissa barn vill sitta upp tidigt men samtidigt vara vända mot dig.
Stor kram!!!
Vilket härligt inlägg, framkallade både en fin bild av dig som barn men också egna barndomsminnen. Hoppas man kan ge sina egna barn sådana minnen!
Vad fint du skrivit om dina härliga minnen! Tänkvärt det du säger, leva i nuet, absolut! Men även ta fram ljuvliga minnen och leva för det ibland:) Tack för påminnelsen!